Anna Maria Lenngren (1754–1817)
Auteur van Samlade skaldeförsök
Over de Auteur
Fotografie: Wikimedia Commons
Werken van Anna Maria Lenngren
Satir och idyll 5 exemplaren
Valda dikter 3 exemplaren
Dikter och prosastycken 2 exemplaren
Anna Maria Lenngren: Samlade Dikter. Med ordförklaringar och historiska upplysningar av Joh. Gabr. Carlén. Andra… 2 exemplaren
Dikter i urval 1 exemplaar
Samlade skrifter 1 exemplaar
Samlade Verk 1 exemplaar
50 dikter 1 exemplaar
Samlade verk. Bd 1 1 exemplaar
50 dikter 1 exemplaar
Tre dikter 1 exemplaar
Gerelateerde werken
Ain't I a Woman! A Book of Women's Poetry from Around the World (1987) — Medewerker — 465 exemplaren
Ordens musik : dikter med klang och rytm från Lasse Lucidor till Tage Danielsson : en antologi (1990) — Medewerker — 37 exemplaren
Tagged
Algemene kennis
- Pseudoniemen en naamsvarianten
- Malmstedt, Anna Maria (birth name)
- Geboortedatum
- 1754-06-18
- Overlijdensdatum
- 1817-03-08
- Graflocatie
- Klara kyrka, Stockholm, Sverige
- Geslacht
- female
- Nationaliteit
- Sweden
- Geboorteplaats
- Uppsala, Sverige
- Plaats van overlijden
- Stockholm, Sverige
- Woonplaatsen
- Uppsala, Sweden
Stockholm, Sweden - Beroepen
- poet
journalist
translator - Organisaties
- Utile Dulci
- Korte biografie
- Anna Maria Lenngren, née Malmstedt, was the eldest daughter of Magnus Brynolfsson Malmstedt, a poet and professor of Latin at Uppsala University. He gave Anna Maria an excellent education, and encouraged her to read and write. She began to publish her poetry at age 18. In 1780, she married Carl Lenngren, co-founder and editor of the influential newspaper Stockholms Posten. She contributed to the paper anonymously. Anna Maria Lenngren became a noted translator of French and Latin works. She wrote epigrams, humorous, contemplative, and moral poems, as well as elegant satires and festive songs. Her collected poems were published by her husband after her death as Skaldeförsök (Attempts of Poetry, 1819). Her work and style were much appreciated during her lifetime, and have remained classics in Scandinavian literature. She was not a formal member of the Royal Swedish Academy, but was referred to as its "invisible member."
Leden
Besprekingen
Misschien vindt je deze ook leuk
Gerelateerde auteurs
Statistieken
- Werken
- 14
- Ook door
- 3
- Leden
- 53
- Populariteit
- #303,173
- Waardering
- 4.0
- Besprekingen
- 1
- ISBNs
- 5
- Talen
- 1
- Favoriet
- 1
Vårt hushåll är vår republik,
Vår politik är toaletten.
Eller är detta bara stort upplagd ironi? Det finns ett visst fog när man läser rader som
Med läsning öd ej tiden bort…
vårt kön det så föga behöver.
Och skall du läsa, gör det kort,
att såsen ej må fräsa över!
Vilka onekligen gör ett smålöjligt intryck. Rent estetiskt är väl också en ironiska läsning att föredra framför den som säger att det bara är en stor uppmaning till stillhet och foglighet, även dessa är så många att de tvingar en att tänka däråt.
Det finns annars prov på såväl didaktik som löje i Samlade skaldeförsök, en utgåva från början av seklet hittad på antikvariat – det är smått upprörande hur svårt det är att hitta en utgåva av hennes verk, med tanke på hur lättillgänglig och rolig hon faktiskt är (min är inte en utgåva jag kan direkt rekommendera som sådan: det finns en liten ordlista, men den skulle behöva utökas. Inte alla vet att de »björnar« man möter här likväl som hos Bellman var fordringsägare). Lenngren är en klart borgerlig diktare: hon går till attack mot rikedomens tomhet och upphöjer fattigdomen på ett sätt som bara den som inte plågas av den senare eller ständigt smakar den förra kan. Hon uppmanar dock även till munterhet och att man inte bör skydda sina barn alltför mycket, vilket är trevligare. Roligast är hon dock i satiren, som i »Grevinnans besök«,vilket står i en prästgård där det blir en väldig uppståndelse och stort fjäsk.
Allra bäst är dock kanske mer stillsamma idyller (helt utan får, vilket hon låter Nordenflycht påpeka i en vänligt ironisk hyllning), som när en älskad präst hyllas av familjen i »Den glada festen«, eller »Pojkarna«, som kontrasterar barndomens glada lekar, där
Ej skillnad till personer
jag såg i nöjes dar:
bondpojkar och baroner,
allt för mig lika var.
med det betydligt mindre egalitära och vänliga vuxenlivet med dess konkurrens. Det är måhända inte en särskilt originell tanke, men vackert framställd, och till skillnad från ett par av de sämre styckena så är moralen inte kvävande.
Lenngren är inte en av svenska språkets allra främst skalder, men hon är kompetent och kapabel, vänligt gycklande eller uppmanande utan att bryta över i predikan, och hon är fortfarande klart läsvärd på ett sätt som få av sina samtida. Det är trevligt sällskap, inte lysande, men väl roande.… (meer)