Vad läser du just nu?

The Black Bands of Giovanni, en doktorsavhandling om en enhet legosoldater under italienska krigen.

På nattduksbordet ligger Tintinism : Årsbok 2011 Generation T, Tintinföreningens årsbok. I ryggsäcken ligger Sorcerer to the crown av Zen Cho som jag ännu inte påbörjat, samt Tanzania (Lonely Planet, 2015), som jag läser inför en resa senare i höst. I går avslutade jag Sarah Waters The paying guests.

Just nu håller jag på med Odjuret, som blir den tredje Ulla Trenter boken på rad som jag läser.

John Reader, Missing Links, om hur den vetenskapliga förståelsen av människans evolution utvecklats till följd av olika fossilfynd. Den följer fyndens kronologi snarare än utvecklingshistorien, så den börjar med neanderthalarna och hoppar sedan framåt och (mest) bakåt i evolutionen efter i vilken ordning olika fossil råkade hittas.

Trevligt upplägg, men man ska vara medveten det är en bok om paleoantropologins historia snarare än om paleoantropologi som sådant. Darren Naish gjorde ett liknande, och ännu mer konsekvent genomfört, grepp i The Great Dinosaur Discoveries, som också kan rekommenderas.

Håller just på att avsluta Mina drömmars land. Afrikansk papperslös flykting tar sig till Sverige, möter ett par i kris. Inte något mästerverk, men bra och känns väldigt aktuell. Rekommenderas.

Håller på med H. P. Lovecrafts To Quebec and the Stars, en postum samling med essäer och artiklar han skrev om olika ämnen (astronomi, poesi, politisk filosofi, reseskildringar). Nog inget att rekommendera för den som inte känner till Lovecraft, eller inte gillar hans skönlitteratur, men för den som är åtminstone lite Lovecraft-fan kan det vara intressant.

Jag har i alla fall läst första utgåvan av Joshis biografi, så jag lägger titeln på minnet.

Som hon drack (tycks inte finnas i databasen ännu), om kvinnors alkoholkonsumtion och attityder till densamma, i Sverige från motbokens avskaffande.

Själv läser jag tredje delen i Ann Leckies Radch-trilogi: Ancillary Mercy. OK än så länge, men jag har inte hunnit så långt in i den. I helgen avslutade jag Donna Tartts The Secret History och även om den var bra, så har jag lite svårt att tycka att den förtjänar att befinna sig uppe på parnassen bland de riktigt stora klassikerna.

Jordans The Atlantis Syndrome. Idéhistoria om Atlantis - titeln vill antyda att att det finns en uppsättning återkommande "symptom" i olika varianter av legenden.

Som årets första bok fick jag av någon anledning för mig att välja Tichon Semusjkins Alitet flyr upp i bergen.

Gautiers Den döda älskarinnan; jag råkade läsa andejons' recension och bestämde mig för att låna ett ex. Titelnovellen var trevlig.

Verket jag touchstoneade till ovan behöver nog för övrigt lite tender loving care av någon mångspråkig Gautier-kännare: en del av exemplaren som ingår verkar bara vara titelnovellen, andra samlingar med andra urval än den svenska jag läser.

ETA: Nu ska det vara mer korrekt.

Efter att förra året ha läst Och världen skälvde så var jag bara tvungen att börja läsa I am John Galt när jag såg den.

Varken bildning eller piano, en samling essäer om förhållandet mellan borgerligheten (i olika bemärkelser) och kulturen i dagens Sverige. Som sig brukar i denna typ av samlingar varierar intressegraden rätt friskt.

Jag har påbörjat omläsningen av Erik Granströms Svavelvinter, eftersom den fjärde och sista delen publiceras nu i sommar. Som sänglektyr har jag Treasure island. Det är alltid intressant att se hur barndomens läsupplevelser står sig. Det massproducerade skräpet är ingen idé att försöka läsa om, men klassikerna kan ibland ha motstått tidens tand.

Efter förra boken (och ett besök hos min mamma) behöver jag något lugnande så nu ska jag läsa Om opium av Dr Oskar Th. Sandahl

Håller på med Medieval Chinese Warfare, 300-900. Ganska självförklarande titel ...

Vi blev som dom andra, om Miljöpartiets historia fram t.o.m. förra hösten, med tonvikt på hur partiet normaliserats, dvs blivit mer som de äldre partierna med tiden. Författarens sympatier, i den mån de ligger hos mp över huvud taget, är med realisterna och pragmatikerna ("realos") snarare än de renläriga ("fundisar" - bägge termerna hämtade från tyska Die Grünen).

Klart intressant, kanske ffa för oss som är för unga för att minnas mp:s formativa period på åttiotalet. (Jag är född '82 men hade ju ingen koll alls på partipolitik före början av 90-talet.)

Jag läser Radiance av Cat Valente. Ickelinjär berättelse, ett antal olika berättare, en mångbottnad intrig kombinerad med ett komplext världsbygge. Man får nästan föra bok över vad de olika kapitlen handlar om, vilka som figurerar i dem och när de utspelar sig, och bläddra fram och tillbaka för att lägga pusslet. Och den är fantastiskt bra. Valente är en av fältets stora stilister.

>20 anglemark:

Låter intressant. Tyvärr är att-läsa högen alldeles för stor redan för att jag ska ge Valente en chans i närtid.

Jag rensade just ut några böcker ur min TBR-hylla, som jag försöker att hålla till ca 75 böcker. Jag vet vad du menar.

Precis lyssnat klart på "Rävungen" av Torey Hayden. Handlar om hennes jobb som lärare med 6-9-åringar med olika funktionshinder.
Läser "Skottet" av Marie Louise Kelly. En 37-årig kvinna upptäcker att hon blivit skjuten som treåring och hennes föräldrar mördats.
"Tre män i en båt" av Jerome K. Jerome. Krävs ingen vidare info skulle jag tro.
"Hänsyn - om konsten att ge och ta plats i tillvaron" av Igor Ardoris
"Väninnan" av Denise Rudberg. Inte hennes vanliga stil precis...

Jag har precis avslutat en sträckläsning av Roger Zelasnys Amber-serie. Nu har jag börjat med Kim Il Sungs Report on the work of the Central Committee to the fifth Congress of the Workers' Party of Korea.

>24 Mux79:

Originalpentalogin eller alla tio? Jag tyckte den första serien var rätt bra när jag läste den way back when, men när jag försökte med den andra några år senare tappade jag intresset någonstans halvvägs.

Håller själv på med The Gunpowder Epic, om krutets historia i Kina. En massiv sak det tar en hel del tid att ta sig igenom.

>25AndreasJ:
Jag tog alla tio på samma gång.

>24 Mux79: Hur är Il Sungs roman? Den låter spännande.

Chronologie des pharaonische Ägypten kom i posten igår. I "Vad köpte du senast"-tråden uttryckte jag vissa farhågor för att den skulle vara svårläslig, men det visade sig fullkomlig obefogat.

>27 anglemark: anglemark: Som mycket politisk litteratur är den seg att ta sig igenom. Efter 86 sidor har han bara erkänt att de gjort ett misstag: spenderat för mycket pengar på armén. Jag kan inte låta bli att undra om han själv tror på allt han skriver.

>29 Mux79: spenderat för mycket pengar på armén

Hehe. Detta måste ju vara ett exempel på "jag trodde en gång jag hade tagit miste, men det visade sig jag hade rätt" - sonens stora bidrag till ideologin var ju principen "militären först".

Hormonbibeln av Martina Johansson. Både underhållande och pedagogisk vilket är en prestaton med det ämnet men bara kommit halvvägs.

På bussen: Slow river av Nicola Griffith
Spännande science fiction-roman från 1995 om en arvtagerska till ett mångmiljardföretag med en massa proprietära patent på biologiska reningsmekanismer för vatten. Man får följa protagonisten under uppväxten i flashbacks, i nutid (som verkar vara ungefär 2030 sett ur 1995 års perspektiv, inte helt trovärdigt längre även om en del saker är helt rätt inprickade, som smartphones/tablets) samt under ett par år före nutid.

Delar av romanen utspelar sig på ett vattenreningsverk, och de är ganska spännande trots att intrigen faktiskt till stor del handlar om vattenrening, vilket är en bedrift i sig! Men sexuellt uppvaknande och uppdagande av familjehemligheter är också element i intrigen. Jag har femtio sidor kvar och kan varmt rekommendera den. Intelligent, intressant, lättläst och spännande.

Sänglektyr: Walt Disney's Mickey Mouse : March of the zombies av Floyd Gottfredson
Sjunde delen i Fantagraphics samlade dagsstrippar av Floyd Gottfredson. Riktigt roligt, men också fascinerande tidsdokument eftersom dessa strippar tecknades 1943. Det är mycket krigstid i dem, Musse och Långben försöker att göra patriotiska insatser på hemmafronten för att stödja gossarna i kriget, Mouseton präglas av att kvinnorna har tagit över produktionen på fabrikerna, alla är rädda för tyska spioner och sabotage, det råder ransonering.

Sedan semestern har jag hållt en bra läshastighet på en bok i veckan, undantaget förra boken (Legend of the Galactic Heroes 1) som tog två veckor, men nu har jag nog tagit mig vatten över huvudet. Har fått för mig att läsa Atterboms Lycksalighetens ö och det lär ta ett tag.

The Rise and Fall of the Party-Kings, tidigare nämnd i vad-köpte-du-senast-tråden. Handlar alltså om Cordoba-kalifatets fall och smårikena som efterträde det, inte några partajkungar - party i titeln ska tolkas som "parti", inte "fest". Intressant, men kräver en hel del av läsaren - bland annat bör man veta eller lista ut att "Shanjul" och "Sanchuelo" är den arabiska respektive den spanska formen av samma namn.

Har inte hållit till på LT så mycket senaste tiden, men fått en hel del läst - fantastiskt vad ett halvår sittandes på landet utan större möjlighet att röra på sig kan göra för lästakten.

Just nu är det Michael Nordberhs Den dynamiska medeltiden som gäller - ibland lite väl mycket statistik, men också många fascinerande detaljer (som att det bland Paris 10 000 rikaste innevånare under slutet av 1200-talet fanns fyra kvinnliga läkare).

Efter den blir det nog Svensk poesi.

>35 andejons:

Var de läkare i meningen medicine doktorer, eller, som medeltiden skulle ha sett det, medicinska hantverkare, typ kirurger?

Tyvärr går han inte närmare in på saken, men den franska beteckningen "meresce" står angiven intill dem i tabellen. Hur det skall tolkas får någon med mer språkkompetens än mig avgöra.

Min fornfranska är tyvärr inget vidare ...

Tack i alla fall.

Jag håller på med en fantasyserie av Elisabeth Haydon samtidigt som jag läser Beatlesmanifestet av Einar Mar Gudmundsson. Det senare är nån slags generationsroman som diffust påminner mig om Populärmusik från Vittula. Sen har jag lyssnat på två kapitel av en bok av Paasilinna men sånt har jag i allmänhet inte tålamod till.

Sista delen i Cixin Lius trekropparproblem-trilogi. De första två titlarna fascinerande, den sista hittills mer någonting som jag misstänker kommer att utmynna i någon Stapledonsk överblick över universum. Men jag är fortfarande nyfiken på hur han ska reda ut det kniviga problemet.

I går avslutade jag Palimpsest, Lisa Wool-Rim Sjöbloms tecknade berättelse om jakten på sina biologiska föräldrar och gav upp på The Long Way to a Small, Angry Planet av Becky Chambers. En olycklig blandning av feelgood-roman och en amerikansk sitcom från 1950-talet, om än förlagd till ett litet rymdskepp som taget ur Firefly. Hade kunnat bli hur bra som helst, men var sockersöt och enerverande.

Istället påbörjade jag Planesrunner av Ian McDonald, rafflande ungdoms-sf om parallella universum.

Läste just ut Borges' A Universal History of Iniquity, en samling fiktionaliserade kortbiografier av olika skurkar, avrundad med några ännu kortare återberättelser av div gamla fabler. Synbarligen bara för att förvirras tycks en av skurkarna fullständigt uppdiktad, trots vad Borges säger i förordet om att han falsifierat andras berättelser för han inte hade modet att hitta på egna (detta är alltså skrivet innan de noveller han blev berömd för).

Jag fann det hela fullt läsbart men inte i nivå med hans senare alster. Och ja, jag läste i engelsk översättning för det är det jag har tillgång till och min spanska hur som helst inte är på tillräcklig nivå för att läsa i original.

År 2017:s första bok blir Affärer i blod och olja av Kerstin Lundell.

Mest läst gammal space opera av Poul Anderson på sistone - Baens ebokseditioner är utmärkta att läsa på tåget. Nu tar jag dock en paus från dylikt medelst Warfare, State and Society in the Byzantine World av John Haldon.

Den senare är tyvärr rätt slarvigt konverterad till epub; det finns diverse konstigheter som ser ut som OCR-fel, typ "cavaky" för "cavalry", och av någon obegriplig anledning blir namnet Nikephoros konsekvent "Nikephros".

Läste ut Richard Mathesons klassiker I am legend i går och har precis gripit mig an Torill Kornfeldts Mammutens återkomst.

Sowing the Dragon's Teeth, om byzantinsk krigföring på niohundratalet. Ungefär halva består av två samtida instruktioner för befälhavare, den ena skriven (tja, troligare dikterad) av kejsar Nikephoros Phokas, den andra en omarbetning av den förra av en general som hette Nikephoros Ouranos, editerade och översatta till engelska. Resten analyserar de båda texterna och deras (enl författaren nära) relation till vad som faktiskt hände på slagfältet.

Läste ut Hanne Marie Svendsen's Guldkuglen: Fortælling om en ø, och kände mig besviken (skrev en recension här).

Nästa: L'amant av Marguerite Duras.

>46 AndreasJ: Har du sett denna konferens här i Uppsala första helgen i augusti?

http://www.historiesofthefuture.net/

Själv avslutade jag just omläsningen av Patrick O'Brians The hundred days och har påbörjat The ring of Solomon.

>48 anglemark:

Nej, inte sett; tack. Tyvärr är jag utomlands då.

Även påbörjat Hertig Larson, om en svensk missionär och äventyrare som blev indragen i omvälvningarna i Kina och Mongoliet i början av nittonhundratalet. Hertigtiteln fick han i Mongoliet för sina insatser där.

Boken är välskriven men utan källhänvisningar och författaren tycks ha en och annan udda idé, så man får väl ha en nypa salt till hands.

Efter att ha avslutat Hertig Larson kan jag väl inte säga jag är jättenöjd. Inte så mycket pga av sagda udda idéer som Odelbergs stil i längden gick mig på nerverna. Inte hemsk eller något, men jag har tagit bort hans biografi över Sven Hedin från att-läsa-listan (vilken förvisso behöver gallring).

Annars håller jag på med The First Samurai, om Taira Masakado, en japansk rebelledare på 900-talet som efter sin död i strid med kejserliga trupper lyckades med bravaden att bli shinto-gudomlighet.

Kackerlackorna av Jo Nesbø. Jag läser på min Kindle. Verkligen gillar det!

Började idag med Cavalry Operations in the Ancient Greek World. Titeln för kanske tankarna till en samling kampanjskildringar, men det handlar snarare om lite mer abstrakt militärhistoria som diskuterar ridteknik, vapen och annan utrustning, taktik, etc. Så där halvförtjust hittills.

Börjat på Finna dolda ting, om de svenska rollspelens historia. Var ngt av ett impulsköp, men är allt annat än chockerad när jag noterar andejons har recenserat den :D

Själv spelat rollspel i många år, även om det varit högst sporadiskt sedan 2014, men mestadels amerikanska spel, så Drakar och Demoner och andra svenska spel är mestadels saker jag känner till via populärkulturell osmos snarare än egen erfarenhet.

Helt okej bok, men jag vill minnas att jag inte tyckte att den hade något ordentligt fokus, eller kanske att den var för oskarp i konturerna (om det nu är någon skillnad mellan de omdömena). Har du inte redan läst Playing at the World av Jon Peterson rekommenderar jag den varmt.

Playing at the World funderade jag på när den kom, men blev aldrig av att jag skaffade den. Minns inte om det var någon konkret orsak - typ att den fokuserar på D&D, ett spel jag knappt spelat - eller bara det vanliga problemet med för många böcker och för lite tid. Jag lägger rekommendationen på minnet.

(Inser jag bara nämner rollspel jag spelat lite eller inget av. De spel jag lagt mest tid på genom åren torde vara Call of Cthulhu, nya World of Darkness (innan de ändrade namnet till Chronicles of Darkness), samt Legend of the Five Rings. Det svenska spel jag spelat mest måste antingen vara Mutant Chronicles eller Eon, såvida inte ett system jag skrev själv som vi spelade en hel del på 90talet räknas.)

Läst ut boken nu, och kan hålla med om att den var ofukuserad.

Själv läser jag Have his carcase av Dorothy L Sayers. Jag blev ganska uttråkad av den föregående romanen i serien, Five red herrings, men den här är mycket mer underhållande!

Appropå inpulsköp så läste jag ut Ur medeltidens höst förra veckan, efter att ha snubblat över ett ex för 20 kr på ett antikvariat. Kanske inte det man ska läsa om man vill veta historievetenskapens senaste ståndpunkt, men en trevlig och intressant bekantskap.

En klassiker om inte annat. Jag har ännu inte läst mitt exemplar (eller, som ungdomen tycks säga, min kopia).

Började läsa en bok på svenska för första gången på ett bra tag igår, nämligen Uddenbergs Lidande och läkedom, om medicinens historia. Uddenberg brukar skriva bra, men tyckte han tryckte lite väl hårt på likheterna mellan vetenskaplig och magisk medicin i förordet. Ser fram emot resten dock.

(Detta är band 1 som, efter några snabba blickar på det gamla Egypten och Mesopotamien, sträcker sig från det klassiska Grekland till ca 1800; band 2 täcker ca 1800-1950. Han säger i förordet att det är den västerländska medicinhistorien han skildrar, men hans definition av Västerlandet tycks innefatta Arabvärlden, iaf under medeltiden, av innehållsförteckningen att döma.)

Om sänglektyr läser jag just nu Order of the Stick: Good deeds gone unpunished av Rich Burlew, men jag är bara ett par sidor in så jag kan inte uttala mig så mycket om den ännu. So far, so good. Den reguljära dagtidsläsningen är A Song for a New Day av Sarah Pinsker. Fyra kapitel in så kan jag åtminstone konstatera att den här nära framtids-skildringen har gripit tag i mig och engagerat.

Jag läser just nu A Tale of Love and Darkness av Amos Oz. Är bara ett par kapitell in, men väldigt trevlig läsning såhär långt. Avslutade nyligen False Value av Ben Aaronovitch, mysig, om än rätt "snubbig", urban fantasy som även den rekommenderas!

Johandelen av det här kontot har aldrig förstått sig på Aaronovich, men Néadelen slukar dem. Jag läser för närvarande Miévilles surrealistiska The last days of New Paris och den är, tja, surrealistisk.

Håller på med Drifting on Alien Winds, om atmosfärer och väder på våra grannplaneter. Mycket trevlig, även om böcker i denna genre åldras snabbt och denna från 2011 börjar bli lite gråhårig.

Innan dess Källan på botten av tidens brunn, om indoeuropeiska rötter till fornnordisk religion. Eller, tja, det är vad undertiteln säger den handlar om - i praktiken är det mest dels genetik kring indoeuropeiska folkvandringar, dels försök att tolka nordiska bronsåldersfynd genom jämförelser med vedisk ritual. Inte ointressant, men inte heller den jämförande mytologi jag väntat mig när jag lånade den.

Tycker mig ha haft lite otur med böcker på sistone; började härom veckan med Beowulfkvädet, vilken vill göra gällande att Beowulf går tillbaka på en skandinavisk förlaga och åtminstone delvis handlar om historiska händelser på 500talet. Tyckte dock att argumentationen haltade* och la den åtminstone för tillfället i från mig, och började istället på Milk of Paradise, om opiet och opiaternas historia, men det visar sig författaren har så luddiga uppfattningar om äldre allmänhistoria att jag inte har någon lust att se om hon är lika förvirrad om nyare. Och om hon inte orkar se till att få rätt på grundläggande fakta om romarriket som man kunnat kolla på Wikipedia i en handvändning, hur ska man kunna lita på vad hon säger om åtminstone för mig mer obskyr medicinhistoria är korrekt?

* Roligaste argumentet hittills: logiska luckor i handlingen tyder på muntlig snarare en skriftlig komposition. Jag får anta att mången kioskvältare ursprungligen författats muntligt.

Vid sängen ligger Aimée de Jonghs Days of sand som är en lysande bra graphic mockumentary (eller vad man ska kalla den) om den agrara katastrofen i centrala USA under trettiotalets andra hälft, den som gav upphov till Steinbecks Vredens druvor och andra verk.

Jag har precis läst ut Torill Kornfeldts Människan i provröret (bra översiktsverk om hur forskningsfrontlinjen såg ut strax före pandemin när det gäller genetisk redigering av människor) och ska efter det ge mig på Kerstin Ekmans Löpa varg.

Lite förstrött, när andan faller på, läser jag något kapitel i The Dunwich Horror and others av H. P. Lovecraft eller The bloody crown of Conan av Robert E. Howard.

Vad läser ni andra?

Inte fått mycket läst under juli. Tagit mig ngt kapitel in i Nowakowskis Arms and Armour in the Teutonic Order’s State in Prussia, same läst några skräcknoveller för bokcirkeln.

Alldeles i början av månaden läste jag ut Duczkos Viking Rus, en lite udda bok i det att den är skriven på engelska av en i Sverige bosatt polack. Han är tydligen tillräckligt försvenskad att man kunde notera en del otvetydiga svecismer.

Kan vara av intresse för den som är intresserad av Vikingatiden.

En värmländsk Hitler: Birger Furugård och de första svenska nazisterna av Anna-Lena Lodenius.

Inte blivit mycket läst på semestern, men håller på med Warren Treadgold, Byzantium and Its Army.

Jag läser dessa:

Twice a stranger : how mass expulsion forged modern Greece and Turkey
Diktarhjärtat : Lotten von Kræmers litteraturliv
Tintinism : Årsbok 2023 Generation T

Sedan har jag några som ligger oavslutade sedan månader tillbaka, som jag antingen borde strunta i eller läsa ut.

Läste ut Malin Ekmans Skymning i Amerika (verkar inte finnas på LT ännu) idag.

>74 AndreasJ: Omdöme?

Själv läser jag om Little, Big av John Crowley, ömsom (i läsfåtöljen hemma) den fantastiska jubileumsutgåvan och ömsom min gamla Bantampocket (på bussen), samt Pockets full of pie, sjunde bandet i Fantagraphics serie Pogo: The Complete Syndicated Comic Strips.

>74 AndreasJ:

Jag tyckte den var intressant. Ekman driver inte så mycket egna teser utan låter mest en massa människor på olika sidor i olika frågor komma till tals.

Håller annars på med Women of the Conquest Dynasties (inte ointressant, men borde nog hetat ”Upper Class Women of the …”) och The Toltecs (mycket intressant, men man får se upp lite för den är 45 år gammal och en del har ju hänt arkeologiskt).

>76 AndreasJ: Jag blev nyfiken på den efter förlagets beskrivning, där det lät som att perspektivet var att visa att det är USA:s okända vänstervridning som skapat en begriplig reaktion hos vanligt hyggligt folk, lite hårdraget. Men det känns som ett perspektiv som kan vara bra att få ta del av, eftersom Trumpväljarna oftast demoniseras här utan någon som helst fördjupning.

>77 anglemark:

Det är det är en del av det, men man får perspektivet från radikala BLM-aktivister lika mycket som det från Trump-demokrater. Hon är mer ute efter att förklara polariseringen i allmänhet än Trump i synnerhet.

Jag har fastnat lite för biografier just nu.
Vid läsfåtöljen finns Andrew Robinsons bok om Thomas Young, The Last Man Who Know Everything.

Jag försöker tvinga mig att läsa Efter Alaska av John Green.

Håller på med The Dutch Revolt, om (inledningen av) Nederländernas frigörelse från Spanien.