Jo, jag vet att man definitivt inte skall börja serier med del tre och sedan gå på del två. Men när nu del ett i serien om Theos ockulta kuriositeter inte längre tycks stå att få tag i får man göra så gott man kan. Alltså läsning av del två i Ola Skogängs böcker, De förlorade sidornas bok (hej Tolkienreferens!), i vilken Theo hittar den bok han behöver för att återta mänsklig skepnad, Felicia får en ny kompis, som dock verkar tvivelaktig, havsmänniskor tycks vara ute efter Theo och skevikarna går igen.

Mycket att göra, alltså, för vår vän björnen, sierskan Helga, och polisen Max. Och någonstans är mumien Amir Kairo också inblandad.

Teckningarna är väsentligen av samma kvalitet som i nästa del. Det är redan samma relativt klara stil, med klara linjer och relativt få nyanser i det tydliga färgerna och utan alltför hård stilisering (även om sättet som människor sedda på avstånd reduceras till bowlingkäglor inte fungerar så väl när de skall agera mer än bakgrund). Historien är hyfsad, med kanske lite väl hårda föraningar, men tydlig och utan större problem.

Vi får se om det går att jaga tag upp ett exemplar av Mumiens blod också, men hittills verkar det svårt. ( )