Nordahl Grieg var journalist och kommunist. Han dog i ett bombplan som blev nerskjutet över Tyskland 1943. Och krigskorrespondenten i honom kommer verkligen till uttryck i "Ännu är världen ung". Kanske de bästa avsnitten är de detaljerade beskrivningarna av soldaternas umbäranden under inbördeskriget i Spanien.
Annars är detta en mycket löst (alltför löst) sammanhållen roman om ett antal människor som först träffar varandra (i bästa fall) i Moskva, och sedan någonstans i Västeuropa i romanens andra del. Men det är lösa förbindelser, som mest verkar finnas för att författaren skall kunna binda ihop sina historier (reportage?) till en längre roman.
Romanen kom ut 1938. Det är intressant att "höra" vad de olika karaktärerna tycker om Tyskland och Hitler. Men de flesta verkar vara överrens om att kriget är oundvikligt. Och de visade sig ju få rätt.

Jag har sagt det förr. Det är en fara att demonisera "fienden" alltför mycket. Man riskerar att inte ta honom på allvar. Även Grieg faller i denna fälla, alltför ofta. För honom är fienden naturligtvis den välbesuttna överklassen. ( )