Med stor ömhet återger Peter Englund alla dessa krigets röster; soldater och sjukvårdare, konstnärer och småbarnsmammor, fältväblar och skolflickor. Man tvivlar aldrig på Englunds trohet mot källorna, men det vi läser är en gripande kollektivroman, historieskrivning som skön litteratur.
Expressen

Skyttegravar, taggtråd och ett ofattbart och poänglöst mänskligt lidande. Hundra år efter det första världskrigets utbrott kan vi tydligt se hur händelseutvecklingen skulle leda till en tragedi. För människorna som levde och dog i kriget, eller såg det närma sig vid horisonten, var dock bilden inte alltid lika självklar.

Med sin bok Stridens skönhet och sorg har Peter Englund givit ett nyskapande bidrag till det första världskrigets historia. Genom att utgå från högst verkliga människoöden, i de flesta fall okända personer vars liv fallit i glömska, hittar han ett nytt sätt att skriva historia.

Stridens skönhet och sorg 1914, som ges ut till hundraårsminnet av krigets utbrott, är första delen av fem i en kraftigt utökad utgåva. Med hjälp av ett utbyggt persongalleri - bland de 21 nya huvudpersonerna finns en tysk hemmafru, en svensk främlingslegionär, en engelsk undersköterska och en österrikisk-ungersk försäkringstjänsteman vid namn Franz Kafka - får vi följa det uppblossande storkriget på marknivå.

Den sista bok Peter Englund gav ut innan han tog sig an uppgiften som Svenska akademiens ständige sekreterare var Stridens skönhet och sorg. Under tiden på posten har han så smått fortsatt att arbeta med projektet, och lagt till fler kapitel inför utgivningen i nya länder. Nu när han snart skall lämna över så har han tagit upp arbetet på lite större skala, och bestämt sig för att ge ut boken på nytt, med alla sådana nyskrivna kapitel, och en rad ytterligare: av de från början 18 personer genom vilkas ögon man fick följa kriget har det nu blivit 40. Med så många att följa måste verket nödvändigtvis delas upp på flera volymer, och först ut är då 1914.

Fast nu är det inte fullt 40 personer som följs: alla har ännu inte trätt in i kriget, och förresten hinner ett par dö redan under detta första halvår. Jag ser dock inte riktigt fram emot att tvingas följa tre dussin olika personer samtidigt, speciellt som en del redan flutit ihop nu när det finns flera husarer eller brittiska infanterister eller vad det nu må vara. Ett par står dock ut: risken är liten att blanda ihop Robert Musil eller Franz Kafka med någon annan, och en annan person bär ett namn som får en att ana att något särskilt komma skall i senare delar. Ej heller Oscar Kokotschka är helt obekant, så principen från första försöket om att endast följa mindre bemärkta personer tycks helt ifrångåtts.

År 1914 var knappast det allra mest tungrodda av första världskrigets år: här finns fortfarande stora delar entusiasm och iver, kanske även oskuld, även om de dämpas något när skyttegravarna börjar grävas och förlustlistorna fyllas. Det finns dock fortfarande husarer som rider till angrepp, och när slagskeppet Emden gör en räd går allt ytterst korrekt till (på ett sätt som väcker även dess motståndare britternas beundran), och än har det värsta eländet långt från slagit till. Återstår att se hur Englund skall hålla intresset uppe när personerna blir fler, tidsperioden längre och alla dystrare. Början har i varje fall varit lovande. ( )