Mycket stark, gripande och mörk bok om ett barns syn på världen. Mobbing och utanförskap i kombination med oförståelse från vuxenvärlden.Ja den känns helt enkelt äkta. Dessutom en driven berättare med ett mustigt språk. ( )

Kandre minns verkligen hur det var att vara barn. Tror jag. Men det är mycket bekymmer och mörka fantasier. Och romanen blir ofantligt långsam, och - i mitt tycke - alltför eftertänksam. Jag tappar alltför ofta intresset. Mitt engagemang i dessa känslomässiga turer är minimalt, faktiskt.

Men språket imponerar, så otroligt kraftfullt. Mina tankar går ofta till nobelpristagaren Jelinek. ( )