I en sista jättelik kraftmätning drabbade över 2 000 ryska och tyska stridsvagnar samman vid Kursk 1943. Frankson & Zetterling berättar om bakgrunden till slaget, om de stora generalerna, om utvecklingen av pansar- och antipansarvapen, om ryskt och tyskt manöverkrig och om den enskilde soldatens liv i fält.

Uff, säger jag!
En bok som beskriver ett månadslångt pansarslag på östfronten under andra världskriget. Fullplottrat med detaljer om arméer, pansardivisioner, trupprörelser, vapenslag, förluster osv.
Helt omöjligt att se mer än delar av skogen för alla träden.

Ingen bok skriven för någon som inte har specialintresse för krigsföring i allmänhet och pansarslag i synnerhet. Mitt allmänna historiska intresse räckte inte för att hålla intresset uppe ordentligt.
Ungefär så måste korrekturläsaren ha tyckt också för texten var ganska laddad med missar.

Men efter en del silning i efterhand har jag väl trots allt fått en ökad förståelse för somligt av händelseutvecklingen i fronten i Sovjet sommaren 1943. ( )

Slaget om Kursk är en av Andra Världskrigets mest mytomspunna slag. Enligt ortodox historiebeskrivning var det dödsstöten för de tyska pansararméerna i och med tyskarnas offensiv slogs tillbaka och stora tyska förband förintades. Frankson & Zetterling visar i boken att så inte riktigt är fallet. Visst, slaget vid Kursk var en viktig vändning. För första gången lyckades Röda armén stoppa de oövervinnliga panzerdivisionerna i en tysk sommaroffensiv. Däremot var knappast de tyska förlusterna i manskap och stridsvagnar särskilt stora, utan snarare rätt små i jämförelse med de flesta andra slag på östfronten. Men de sovjetiska förlusterna däremot, framförallt i stridsvagnar, var väldigt höga. Fast Sovjet kunde till skillnad mot Tyskland hantera detta. Operation Zitadelle (som var kodnamnet för offensiven) tvingades inte avbrytas för tyska förluster, utan snarare pga att enheter behövdes för att bemöta ryska motanfall på andra ställen på fronten, samt de allierades landstigning i Italien.
Författarna fortsätter med att beskriva dessa påföljande ryska attacker mot Orielbågen och Charkov. Summerat blev alla dessa operationer kostsamma för Tredje riket. Det visade sig också att tyskarna hädanefter blev tvungna till att vänja sig vid att vara på reträtt och även förlora terräng. Däremot var naturligtvis de sovjetiska förlusterna även dem höga, och några egentliga genombrott blev det aldrig.

Boken är intressant och nästan löjligt lättläst. Den består utav en blandning av kronologisk historiebeskrivning av slaget, fascinerande vittnesskillnader och utvikningar i vissa frågor. I något fall känns fokuseringen på sidofrågor sisådär halvrelevant. Men i de mesta fall ger den en extra dimension till boken. Framförallt ger den en inblick till hur viktig lend and lease var för Sovjetunionen. Visserligen producerade Sovjet otroliga mängder stridsvagnar, men samtidigt förlitade de sig helt på USA när det gällde ånglok, järnvägsvagnar, räls, och lastbilar. Även när det gäller proviant och ammunition var hjälpen fullständigt nödvändig. Summerat ger detta mig en mer resonlig bild till varför Tyskland förlorade kriget, än normalt populära påståenden om att det var en bunt vansinniga strategiska beslut av Hitler som förstörde allt för en oövervinnlig krigsmakt. Nej, snarare nöttes tyskarna ned mot en övermakt i produktion (USA) och manskap (Sovjetunionen).
En fantastisk bok, fyra av fem. Det enda riktiga klagomålet jag har är kartorna, som är så pass odetaljerade att det är mycket svårt att följa striderna geografiskt. ( )

Ruotsalaisten toimittaja-historioitsijoiden kirjoittama dokumentaari Kurskin taisteluista kesällä 1943. Sisältää taistelun ja itärintaman sodan taustoitusta enemmänkin vaikka varsinainen kuvaus keskittyykin mainittuun Kurskin taisteluun.
Kirjoittajat ovat jonkin verran höystäneet divisioonien siirtelyjen ja taistelujen luetteloa lainauksilla yksittäisten sotilaiden kirjeistä, muistelmista, yms. Tämä onkin paikallaan, siksi yksitoikkoista ja puisevaa mainitun tuhoamissodan operaatioiden yleinen kuvaus on. Oikeastaan kirjan mielenkiintoisimpia osia ovatkin saksan ja Neuvostoliiton asevoimien ja poliittisten voimasuhteiden kehitystä esittelevä alkuosa, jossa käydään pääpiirteissään läpi myös sodan siihenastiset tapahtumat. Kurskin taistelusta yksityiskohtaisemmin kiinnostuneen kannattaa ehkä pikemminkin lukea kirjoittajien alkuperäinen tutkimus aiheesta: Kursk 1943 - a statistical analysis. ( )