Platsen är London i ett slags blandning av fantasy och alternativhistoria, i ett Europa som styrs av feerna, och de gillar inte de krigiska, besvärliga människorna. Huvudpersonen är Lana Baker, en skälm som lever på att lura till sig kyssar från söta och sexiga kvinnor i sin omgivning och att knapra lätta droger och dricka alkohol. Hon uträttar inte ett dyft mer än hon måste och väljer alltid att svika en plikt om hon istället får en chans att dricka och roa sig. Hennes yrke är skrivarens, och hon tar gärna betalt i kyssar för sina tjänster.

Men så skickas hon iväg från London av en fe med kort stubin, iväg för att arbeta som parlamentsskrivare vid det stora parlamentet någon dags resa från London. Där sitter kvinnor från hela Europa och stiftar lagar. Parlamentet inrättades av feerna som ett sätt att tvinga fram ett slut på de europeiska krigen som ödelade allt gång på gång. För att garantera att parlamentet fungerar hotar feerna med att dränka alla ledamöter om de inte kommer överens. Och just när Lana kommer dit har de inte lyckats bli ense om lagstiftningen på länge, och drunkningsdöden verkar vänta för dem alla bara några dagar bort ...

Tanken med den här berättelsen är uppenbarligen att den ska vara en lättsam och humoristisk historia om en halvt osympatisk men ändå mysig ung kvinna som gillar att ta för sig av livets goda, och de utmaningar hon tvingas bemästra när det blir allvar och faran hotar. Ett annat framträdande tema är vänskap och hur den ibland kan uppstå mot alla odds, och hur den är värd att kämpa för. Det London som målas upp är som en tillrättalagd Disneyvariant av det verkliga 1700-talets London (fast med sex och droger som Disney hade klippt bort). Det känns väldigt amerikanskt och påminner inte särskilt mycket om vare sig det verkliga London eller det verkliga 1700-talet. För all del, det är fantasy. Men allvaret till trots, som antyds här och där och tilltar mot slutet på boken, är det väldigt starka feelgood-vibbar över det hela.

Prosan är inte imponerande, det är ganska babbligt och jag lyckas aldrig bli intresserad av vare sig Lana eller hennes problem. Världen lockar heller inte till vidare utforskning. Nej, jag begriper inte hur den här boken nominerades till en Nebula. Den saknar helt alla de kvaliteter som jag förknippar med prisvinnande böcker.

En intressant sak med berättelsen är att inga män förekommer och att det manliga könet aldrig ens nämns. Det är uppenbarligen är värld där människan aldrig har förekommit i annan form än den kvinnliga. Det kändes lite kul. Men det kompenserar inte särskilt mycket för bokens brister. ( )

The plot was a little plain and didn't draw me in, though the writing style and fun descriptions of every little detail kept me engaged. Overall a very casual read that is enjoyable. ( )

Literally an adult fairy tale, Robson is apparently using determined whimsy as a mode of political satire. For me anyway, this sort of thing gets old quickly, though if I had been in a better frame of mind I probably would have liked it better. Your mileage may differ. ( )

"I'll try to find you a better copy."
"Won't need it," said the fairy. "You're all drowning soon."
The librarian stuck her fingers in her ears.
"La la la," she sang. "I can't hear you." ( )

This is a very weird book, but it's got compelling world building, the kind of characters who grow on you, and a bad attitude about government, so there’s a lot to recommend it. I also really enjoyed that every character, from lusty layabout to faerie tormentors to dancing parliamentarian had female pronouns. It’s a world of women, where mothers have power, and respectful address is beauty — a story that doesn’t take itself too seriously, I think, but has a lot of things to say. ( )