Bra bok om en kvinnas väg tillbaka efter en olycka men även vad som förorsakade olyckan. Lite ojämn och ganska långt från Gregorius ( )

Detta är en djup, betraktande berättelse. Jag hade stundtals svårigheter att ta till mig den. Visst påminner den en hel del om författarens förra, "Gregorius", det är samma innerliga förhållningssätt till historiens respektive karaktärer. Men där "Gregorius" hela tiden lyckades fånga mitt intresse, fanns det i "Hennes mjukaste röst" ganska långa partier som jag fann tämligen ointressanta. Ibland irriterar jag mig på författarens meningsbyggnad också. De alltför långa meningarna med alltför många och blir till slut hinder i vägen för flytet. Jag tror det var meningen tvärt om. Dock: under stundom imponeras jag av Ohlssons mod att vara så personligt privat.
Jag tycker det är lite synd att jag inte kan ranka denna roman högre. ( )

Delvis intressant, men borde stramats åt. Språket lite överlastat o konstruerat. Men jag läste ut den. Ville se hur det gick ( )