Peter Blodstrm̲ arbetar med fn̲ster. Hans distrikt r̃ en stockholmsk fr̲ort. Dr̃ trf̃far han mñniskor som ms̄te fr̲sk̲a leva p ̄denna avlg̃sna och sterila plats. Han justerar deras fn̲ster och fr̄ deras fr̲troenden, ibland mer ñ s,̄ innan han t̄ervñder hem till sitt eget innerstadsliv. De flesta r̃ fruar - Arabelle och fru Kristina Marconi frn̄ Dalsland, i apelsinfr̃gade plaststv̲lar, och andra. Men det finns ocks ̄barn som ṽentyraren kapten Jensen, och ungdomar som Olle som njuter av sin enda stilla stund nr̃ alla andra r̃ borta frn̄ lg̃enheten ett litet slag. Bara en verkar nj̲d: gamla fru berg, fast bussen tog hennes man dagen efter den man lade om till hg̲ertrafik och fast hon tycker rysligt illa om prinsessan Sibylla. Fr̲orten kanske heter Helvetesmossen och kanske alla som bor dr̃ r̃ fn̄gna som slavar i ett land som liknar de fjr̃ran tropiker de drm̲mer om. Stig Claesson r̃ en av de mest betydande av de svenska prosaisterna. I denne urstockholmares bert̃telse Sanningen och ingenting annat ñ str̄ fr̲stadens trista liv som en symbol fr̲ helvetet p ̄jorden, en tes som han utfr̲ med stor list och energi. Boken ger en mycket fin ls̃upplevelse. Den r̃ bd̄e stark och lḡml̃d, bd̄e komisk och sorglig. [Elib]