Nobelpristagare brukar jag försöka läsa. Herta Müller tillhör inte någon av mina favoriter. Ämnet är bra och stämmningen är tät i boken men jag har svårt för när man skriver svårförståligt som Herta gör. Det blir nästan poesi eller dikter ibland. Man får ju verkligen dra ner på lästakten för att hänga med i den här boken. Gör man det tycker jag boken är väl värd att läsa men som sagt ingen favorit för mig.

En essäsamling där Müller uppehåller sig vid det statsunderstödda förtrycket i rumänien som han flydde från. Intressant, idet närmaste förbluffande.
Hon uppehåller sig mycket vid språk(et) också, jämför fr a tyska och Rumänska. Men det blir allmängiltigt med tankarna om att stämningen i språken och tänket hos dem som nyttjar dem skiljer sig beroende på vilka ord som faktiskt finns i de olika språken.

Jag gillar detta. ( )

http://radiergummi.wordpress.com/2010/01/01/herta-muller-der-konig-verneigt-sich... ( )