rating 2.5
I didn't enjoy this book at all. Rather grim and bleak and filled with lots of death, mental illness and strange relationships (e.g., bizarre relationships between a teenager and older women). The book follows the story of three generations of a Swedish family. It starts with the rather horrible accidental death of the mother of the family. The book focuses on psychological and emotional impact her death has on various family members as they cope with their grief. Although there are some moments of redemption, the book is largely one depressing event after another. ( )

Värmland, trettiotal. Solveig Nordensson skall cykla in till Sunne. Nu är det nära: snart, snart, efter tio år av förberedelser skall äntligen den lokala kören få sin stora stund: de skall sjunga Bach. Solveig har varit den drivande. Då, en olycka: hon möter en kohjord, kedjan hoppar av, hon hamnar under de skenande korna. Maken Aron, sonen Sidner: båda drabbas ovillkorligt och förlorar lite av kontakten med verkligheten.

Så börjar Göran Tunströms Juloratoriet. Den fortsätter sedan med hur Aron försöker släpa sig fram, hjälpt av visioner av Solveig, fylld med oro för att sonen inte (heller) tycks ha alla pipor i orgeln. Solveigs bröder råkar i konstigheter, i synnerhet Torin som tror han har en son i Karlstad. Sidner träffar Fanny, bekant med Selma Lagerlöf, som tror hon står i telepatisk kontakt med Sven Hedin, och Splendid, son till världens siste levande kanonkula, och de hjälper honom båda på var sitt sätt att komma tillbaka.

Fast nu får jag modifiera: det låter lite mer som skröna än det är. Det är också en bok om att våga bryta upp, om att inte bara låta allt flyta på som alltid, även om det kan sluta värre än man trott. Det är en bok om försonan, om att helas efter att allt gått sönder. Först därefter är det en bok med skrönor.

Bra? fullt tillräckligt. Språket får kanske springa väl fritt för min smak, och jag vet inte om jag riktigt vill acceptera så mycket egenhet i en och samma familj, i synnerhet när en del av det inte tycks helt tvingat av strukturen. Sämre saker finns att läsa, men det här var lite av en blandning av i sig ganska goda saker som tillsammans inte riktigt går samman till en helhet utan att för den saken vara otrevligt. ( )

Det er veldig lite om jul i Göran Tunströms Juleoratoriet, og overraskende lite om musikk. I stedet er det en slektsroman over tre generasjoner, befolket med mer eller mindre troverdige karakterer fra Sverige og New Zealand. Til tider, faktisk i stor grad, er historien lesverdig, enkelte deler, som ulykkelige Arons to kjærlighetsforhold, er verdt hele boken, mens andre deler, som vennskapet mellom Sidner og Splendid, blir for uvirkelig og dermed endimensjonalt for meg. Jeg gjetter på at dette fort kan bli en favorittbok for noen, for den kan treffe med sitt gode budskap: det er håp i et hvert liv, lær tålmodighet, til ogmed det dypeste kjærlighet kan gi et menneske et dårlig liv. ( )

En helt underbar berättelse. Melankolisk, sorglig, lycklig om vart annat. Ett helt underbart persongalleri med "vanliga" människor, deras tillkortakommanden och storheter. Läs den. ( )

Juloratoriet! Vad ska jag säga om denna stora roman? Göran Tunströms vackra berättelse som sträcker sig över tre generationer av längtan och drömmar. Den här boken är ett mästerverk, varje ord är vägt på guldvåg. Du som inte redan läst boken kan jag bara gratulera! Jag har läst den många gånger och försökte skriva min c-uppsats i Litteraturvetenskap om Göran Tunströms berättande utifrån just denna bok. Jag jobbade med den när jag var föräldraledig med min dotter Alice. Varje lördag satt jag i läsesalen på institutionen och strök under och gjorde anteckningar i det slitna pocketexet. Inte sällan rann tårarna. Berättelsen är så djupt mänsklig, vacker och så satans bottenlöst sorglig att det är svårt att värja sig. Men den är också hoppfull och varm. Uppsatsen har inte blivit färdig... vem vet, en dag kanske jag skärper mig och skriver klart. ( )