Die Glasgower Anwältin Erin wird in einen Mordfall verwickelt und sowohl beruflich wie privat ausgebootet. Plötzlich ist ihr bislang scheinbar so perfektes Leben auf den Kopf gestellt. Niemand glaubt ihr mehr, sie wird bedroht, keiner hält zu ihr.
Doch da sie sich nicht unterkriegen lässt und mit Hilfe einiger treuer Kollegen und Freunde weitermacht, kommt sie langsam wieder auf die Füße und auf die Lösung des Falls.
Ich fand das Buch streckenweise extrem spannend. Die Situation Erins, die Bedrohung und der Mangel an Menschen, die zu ihr halten, die Tatsache, dass sich die eigene Familie gegen sie stellte, das war alles so greifbar und plastisch, dass ich wirklich mit dem Lesen nicht mehr aufhören konnte. Sehr beklemmend! Manche Stellen waren mir zwar etwas unklar, z.B. bin ich aus Kelman nie so ganz schlau geworden. Insgesamt aber hat mir dieser Krimi gut gefallen. ( )

(Sammanfattning från bokus.com)

Förnimmelse av död är en roman som på ett utmärkt sätt skildrar en framgångsrik kvinna som – utan att ens veta om det – begår ett ödesdigert misstag. Ett misstag som kommer att stå henne dyrt. Väldigt dyrt.

Louise Anderson avslöjar undan för undan de horribla saker som Erin och hennes syster Brontë har fått vara med om under hela deras uppväxt. Dessa avslöjanden kastas inte in i handlingen utan de smälter smidigt ihop med intrigen på ett naturligt sätt.

Det är en kriminalroman med ett sällan skådat djup. Här finns teman som svek, missriktad kärlek, misstänksamhet och smärta. och inte minst har den starka psykologiska inslag. Samtidigt har den alla ingredienser som en bra kriminalroman ska ha. Med vad som främst skiljer den från en ”normal” kriminalroman är de starka psykologiska inslagen som genomsyrar hela berättelsen. Den psykologiska biten är mest tydlig hos Erins mamma som är ett utmärkt exempel på vad som händer med ens psyke om man hela tiden förpassar otrevliga saker där ens medvetande inte når. Det går väldigt bra att förtränga saker under en väldigt lång tid, men sanningen hinner alltid upp en till slut och efter år av förnekande och bortträngning gör sanningen än mer ont. Då får man för sin egen skull hoppas att det inte går som för Erins mamma. . . .

Obs: liten spoiler!!

Slutet är genialt och på samma gång högst irriterande. En historia avslutas, men en annan tar vid och sedan är det bara slut. Nu måste jag fort som attan få tag på bok nummer två i serien för jag vill verkligen veta hur det går och jag vill – som vanligt – veta det NU. ( )