Åsa Lind lyckas verkligen berätta ur barnets perspektiv. Det är filosofiskt, fint och fantasifullt. Tillsammans med Sandvargen funderar Zackarina över bland annat arbete, blåmärken, språk, oändligheten, sprattel i benen, mörker och tjat.
En bok för alla åldrar; min tvååring hade tvärs emot mina förväntningar tålamod att lyssna när jag läste högt, jag som är 33 njöt även av att läsa tyst för mig själv och på biblioteket har jag träffat flickor i tioårsåldern som letade efter fler böcker om Sandvargen. ( )

Zackarina bor med sina föräldrar vid havet. Hon vill bada och leka, men föräldrarna har inte tid. I en grop på stranden träffar hon Sandvargen som blir hennes kompis. Gemensamt möblerar de om på stranden, räknar och får fler blåmärken och sprattlar med benen, något som är lika viktigt som c-vitamin. En mycket vacker och lite filosofiskt finurlig bok om livet ur ett barns (och en sandvargs) ögon som ofta sätter den vuxnes perspektiv på sned. ( )