Gunilla Granath

"En tonåring, hopsjunken som en trasdocka över bänken med blicken fäst i ett tomt ingenting; är det en sinnebild för högstadiets meningslöshet?
Levande, strålande, sprudlande unga människor förvandlas till lealösa dockor när de stiger innanför skolporten. den som vill ta unga människor på allvar måste fråga sig vad det beror på. Varför blir det ofta så tråkigt i skolan?
Journalisten Gunilla Granath satte sig i skolbänken i en sjundeklass under en hösttermin för att söka svaret. Hon gjorde läxor, skrev skrivningar, åt i matsalen, hängde på skolfiket. Hon ville fånga skolan ur ett perspektiv som ofta saknas i skoldebatten - elevens.
Hennes dagbok ger läsaren inblick i en värld med mycket liten kontakt med verkligheten. De stora existentiella frågorna som rör sig i unga människors tankar - tillhörighet och utanförskap, liv och död, andlighet, miljöförstöring, kriminalitet - hålls utanför lektionerna.
Att läsa boken är att minnas sin egen skoltid - lyckan när en lektion lyfter och diskussionen tar fart, besvikelsen och tröttheten när sammanhangen och verklighetsförankringen förloras och engagemanget dödas.
Under terminen gjorde Gunilla Granath djupintervjuer med alla elever och efteråt talade hon också med lärarna. Dessa samtal finns insprängda i dagboken."… (meer)