Henrik Örnebring

Den här typen av romaner knutna till en specifik "värld" brukar kombinera en intressant fördjupning i just den världen med en i övrigt ganska dåligt skriven historia.

Örnebring bjuder på något helt annat i "Blodsmak". Fördjupningen i världen - som är densamma som i 'Mutant: Undergångens arvtagare' - är inte bara intressant utan också charmig och verkligt engagerande. Staden Göborg, byggd på ruinerna av en bekant västkuststad efter den stora katastrofen, framställs på ett väldigt levande sätt med sin brokiga befolkning och otaliga synliga och dolda hierarkier. Örnebring har verkligen lyckats skapa en trovärdig ram för berättelsen, som i de allra flesta fallen håller rakt igenom boken.

Handlingen är en traditionell deckarhistoria, men det som gör den intressant är miljön och karaktärerna. Många av karaktärerna, även de som figurerar lite i utkanten av berättelsen, är verkligen blodfyllda och Örnebring lyckas skapa känslan av att många av dem verkligen är huvudpersoner med en intressant historia och trovärdiga motiv (Milly Montgomery är ett undantag). Miljön ger dessutom förutsättningar för att verkligen ta ut svängarna med karaktärerna, en möjlighet som Örnebring verkligen utnyttjar.

Till sist måste något sägas om språket. "Blodsmak" är ovanligt dåligt korrekturläst och det finns en hel del typografiska blundrar som verkligen är flagranta. Trots detta stiger Örnebrings prosa upp ur den bristfyllda inramningen och har en fräschör och glimt i ögat som både är vinnande och helt i linje med hur Göborg framställs. Läsaren får möta en mängd specialuttryck och -ord som verkligen ger karaktär åt personer och miljöer, därtill en rad olika dialekter. Göborg och dess invånare kommer verkligen till liv genom att Örnebring vågar låta dem ha så skiftande språkbruk.… (meer)