Hur kan e känd författare skriva något så eländigt uselt. Jag har aldrig gillat Mons Kallentoft men den här boken är ett riktigt bottennapp. Det enda som Mons tydligen vill säga med den här boken är att alla som lyckats har gjort det på ett fult och ruttet vis. Det finns så många bra arbetarförfattare som lyckas förmedla sitt budskap med finess och känsla. Det här är bara banalt och ja uselt.
Den andra biten som är så usel med boken är att inget får finnas för fantasin hos läsaren. Det som antyds i ett kapitel måste givetvis förklaras genom en andra person antingen de är levande eller döda. Vi läsare är väl inte helt hjärndöda men Mons måste givetvis pracka på sin åsikt genom alla gestaltningar i boken.
Som grädde på moset känns både handling och karaktärer så konstlade och ytliga. Nej på ren svenska så är det här ren skit och smörja. jag lyssnade färdigt av ren förskräckelse. ( )

I sjunde bok Malin Fors tänker på sprit och hennes dotter dricker det. En åldring blir mördat över ingenting och så måste det utredas. Mycket tråkig bok, men tre stjärnor blir det ändå bara för seriens skull, och för att Kallentoft kan skriva även om han väljer en urtråkig tema. ( )