Lundgren vill ta oss med till Pompeji året innan den stora katastrofen. Och hon vill att det skall ske med lätthet, utan ryggsäck av lärdom och tid. I viss mån lyckas hon, tycker jag. Men inte helt ut. Det hon berättar är mest vardagligt, inte intressant.
Uppenbarligen har Lundgren själv blivit fascinerad av Pompeji vid något besök och gjort efterforskningar. Hon lyckas inte riktigt förmedla denna hängivenhet. Det blir mest ett "jasså", och "ojdå, hon vill provocera lite med språket". ( )

Skickligt skriven bok om några människor innan Vesuvius utbrott. Hon fångar deras tankar och mentalitet på ett mycket trovärdigt sätt. ( )