En liten skrift, i vilken Strindberg förbereder sig för att vittna i en rättegång, och samtidigt rentvå sig från skandalösa beskyllningar.

Ett långt förord av Magnus Halldin sätter in Strindbergs Promemoria i sitt biografiska och historiska sammanhang.

Denna skrift är rolig att läsa, med överstrykningar och tillägg som författaren själv gjorde det. Men samtidigt skulle det naturligtvis inte vara föremål för publicering om inte Strindberg var den han var.
Lite kul ändå, som sagt. ( )