Klik op een omslag om naar Google Boeken te gaan.
Bezig met laden... Frans G. Bengtsson: en brevbiografidoor Frans G. Bengtsson
Geen Bezig met laden...
Meld je aan bij LibraryThing om erachter te komen of je dit boek goed zult vinden. Op dit moment geen Discussie gesprekken over dit boek.
Vilken tillfredställande läsning denna bok erbjuder! Brevsamlingar kan lätt bli tråkiga genom alltför mycket detaljer. En del brevskrivare förutsätter att de framtida läsarna känner till långt mer om författarens liv och vänskapskrets än vad som är fallet. Som brevskrivare är Bengtsson nästan alltid spirituell och underhållande. Breven verkar främst genom sin fantastiska stil. Bengtssons instrument är oefterhärmligt och man känner också med vilken förtjusning han trakterar det. Det är många sympatiska sidor hos författaren som träder fram i dessa brev.
Geen bibliotheekbeschrijvingen gevonden. |
Actuele discussiesGeen
Google Books — Bezig met laden... GenresDewey Decimale Classificatie (DDC)839.7Literature German and related languages Other Germanic literatures Swedish literatureLC-classificatieWaarderingGemiddelde:
Ben jij dit?Word een LibraryThing Auteur. |
Det första brevet i samlingen är daterat 1917, då han antingen förstrött studerade vid Lunds universitet eller arbetade som koskötare (boken ger inget riktigt klart besked om han återvänt till den förra sysslan från den senare vid tidpunkten), det sista 1954, endast någon månad innan han avled. Däremellan skriver han och ger vänlig kritik kring dikter, tigger pengar från förläggare, ursäktar sig för uteblivna artiklar, kurtiserar unga damer och förhandlar om översättaruppdrag, allt med samma schvung som i essäsamlingarna, som även de berörs här och där.
Kommer man då Bengstsson närmare än vad som är möjligt endast utifrån essäerna? Mja, tveksamt: det är väl lite mer direkt än i dessa, ibland visar han väl från en mindre självsäker sida, och i kärleksbreven kan man ta på längtan, men på det hela taget tycker jag inte att min bild väsentligen förändrats. Detta underbyggs väl delvis av den elfenbenstornsmentalitet han visar prov på; enda gången han tycks verkligt engagerad i mer världstillvända saker är när han uttrycker sin avsky för nazismen. Utöver detta kan man dock inte utläsa mycket som placerar honom i en viss tid.
Är det här en angelägen bok? Knappast. Är den epokgörande? Näppeligen. Är den läsvärd? Ja, i ungefär lika grad som andra delar av hans produktion. ( )