Fritiof Nilsson PiratenBesprekingen

ad gör man om man en vintyngd afton bjudit in en engelsk lord till älgjakt, under förespegling att ens egen livsföring inte skiljer sig nämnvärt från hans, och lorden plötsligt aviserar sin ankomst? I novellen Högvilt berättar Fritiof Nilsson Piraten den dråpliga historien om hur han med bravur klarar sig igenom den uppkomna situationen, bland annat genom att göra om Tranås vattenkuranstalt till sitt eget anrika herresäte.

I Flickan med bibelspråken från 1959 finns historier för alla och envar. Piraten berättar om sina upplevelser som andre styrman på kuttern Balaklava på whiskyexpedition i totalförbudets

Oslo. Han ger oss också historien om de durkdrivna skojarna Toll och Fatt, som tjärar tak enligt Yankee fashion och beskriver hur det gick till när han seglade på Vombsjön med den vittbefarne Kapten Anton.

Patron Jon Esping är en välbärgad godsägare med oslipat sätt och obefintliga läs- och skrivkunskaper. En dag ingår han ett vad med Jespersson att han ska bli kyrkvärd, inte för att han är speciellt religiös utan för äran. Utöver detta bjuder Esping till stort bröllop som sent kommer att glömmas.

Tre terminer är en roman från 1943 av Fritiof Nilsson Piraten. Romanen utspelar sig i Lund och bygger på författarens upplevelser från sin studenttid vid Lunds universitet under 1910-talet. I boken förekommer flera kända lundaprofiler från den tiden under andra namn, som till exempel Tom Ancker och professor Borén.

I novellsamlingen Vänner emellan från 1955 möter vi Piraten i absolut högform och han visar här upp hela sitt breda berättarregister; från den bitterljuva Kärlek och långvantar och den tragikomiska Augusta kommer till klarhet till den märkliga historien om ryttmästare Victor Dieudonné Blaudonner, mannensom hade sin egen dödsdom inom glas och ram på väggen.

Indeholder "Yankee fashion", "Kaptajn Anton", "Levende billeder", "Sang ved en grav", "Ko og konfirmand", "Dichtung und Wahrheit", "Et liv", "Elsa får klaver", "Sent efterår", "Sagen om de sorte fødder", "Millionæren", "Storvildt", "Efterskrift".

"Yankee fashion" handler om et par vagabonder i stil med fyr og bi. Tall and Fat = Toll og Fatt. En streng stationsforstander Tender-Johnson får fingre i dem efter at de har gjort indhug i noget øl og nogle kiks og giver dem en akkord med at tjære tage. Det ordner de på rekordtid, men det er så heller ikke mere holdbart end som så. Stationsforstanderen har ord for at være en streng stivstikker, der ikke vil høre indvendinger mod sine ordrer, så folkene lader ham stege i sit eget fedt og lader vagabonderne slippe afsted med hærværket.
"Kaptajn Anton" handler om en ung knægt, der stikker af hjemmefra (hans forældre er døde og han bor ved en moster), men efter 10 måneder kommer han tilbage og fortæller vidt og bredt fra sin sømandskarriere. Fortælleren er på dette tidspunkt en lille dreng og han lokker Anton med ud på sejlads i en lille jolle. Anton afslører sig som en komplet nybegynder og taber åren og det er kun af vanvare at de når uskadt i land. Faktisk var Anton bare messedreng på dampskibet Göta Kanal, men fortælleren afslører at Anton kun blev 20 år, så lad hans skipperløgn være ham tilgivet.
"Levende billeder" handler om da de første levende billeder kom til Tosterup. Provsten er imod, så det bliver ikke i kirken, men i skolestuen at der skal vises billeder. Det er en bet at sognefogeden arresterer hr Sjöland, der skulle vise filmene. Måske fordi han har et spil kort med, hvor der er otte ekstra esser? Men apparat og film overlades til skolelæreren hr Haker og cykelhandleren, der skal få karbidlampen til at virke. Cykelsmeden spilder vand på filmene og lærerens husholderske Momma lægger dem til tørre i ovnen, hvilket kort tid efter udløser en heftig eksplosion. En enkelt film Mandarinens Morgentur har overlevet og det lykkes at få den vist omend den bliver vist bagfra, så kineserne i filmen går baglæns. Men det gør folk i Kina. De skriver endda baglæns!
"Sang ved en grav" handler om skolelærerinden frøken Jensen, der har en ondsindet hoste og ender med at dø. Inden hun dør, ligger hun syg længe i skolebygningen og børnene kan høre hende hoste og hoste. Afløseren frøken Lindman skriver en sang til begravelsen, som forresten foregår i en heftig snestorm. Drengen Oskar forsvinder i snetykningen og man tror at han er faldet i graven, men han bliver nu fundet uskadt lidt derfra. I forvirringen glemmes sangen og de børn, der har øvet sig på den, føler sig snydt og river Oskar det i næsen. Han soner sin skyld ved at synge for frøken Jensen om natten på kirkegården og er derefter usårlig overfor hån.
"Ko og konfirmand" handler om fortælleren og bødkerens Alfred, der ovenpå konfirmationen tager en tur i ådalen for at tage en dukkert i badehullet. Desværre dukker en ko op og æder noget af Alfreds tøj, heriblandt hans vest, hvor hans lommeur ligger og i det lå en oblat, som han ikke kunne spise ved nadveren. Han frygter for sin sjæl, men koens ejer beroliger ham og det ender endda med at han får ros, fordi han dukker op i kirken selv om han er konfirmeret.
"Dichtung und Wahrheit" handler om fortællerens bekendt, Peter Gedde, som er en anelse nærig. Han har på et tidspunkt flottet sig og købt en sølvskål på auktion for 2000 kr og den river konen ham tit i næsen. En dag har han og fortælleren været på "fisketur" og nok haft lidt damebekendtskab, så fru Anna, som konen hedder, er stram i betrækket. Fortælleren finder på en løgnehistorie om en ekcentrisk millionær, der måske vil købe sølvskålen. Han er angiveligt etbenet og med rødt fuldskæg og hedder Jacobson. En dag dukker der faktisk en rødskægget etbenet vagabond op og konen aftaler en pris på 2500 kr med ham og giver ham skålen med og så kan han bare sende pengene på en check bagefter. De ser hverken vagabond, check eller skål mere.
"Et liv" handler om Victor Dieudonné, søn af kammerherre Henrik Luitpold Blaudonner. Han er ikke skoleegnet og landbruget trækker heller ikke, så en dag stikker han af hjemmefra. Han efterlader en gravid stuepige, men hun spiser fluepapir og klarer selv problemet. Årene går, Victors mor dør og selv er han tabt af syne og formodet død, men en dag tolv år senere læser kammerherren i avisen at Victor Dieudonné Blaudonner kæmper på engelsk side i Boerkrigen og på slagmarken ved Modder River af lord Kitchener selv er blevet udnævnt til løjtnant. Efter krigsafslutningen kommer Victor til London og han og faderen begynder at udveksle breve og der kommer en lind strøm af penge fra faderen til Victor. Der er brug for penge, for Victor drikker kraftigt og kaldes af kammeraterne for en tre flaskers mand (whisky naturligvis). Regimentet kommer til Indien og i en rus sårer han sin boy og bliver hjemsendt på half-pay, dvs ca 100 pund om året. I 1910 kommer besked om at kammerherren er død og at Victor har arvet Donnersberg og meget andet. Han begiver sig hjemad og giver ordre til auktion over alt løsøre. Med auktionssummen i lommen giver han sig ufortrødent til at bruge penge med den runde hånd og i juli 1914 går han konkurs. Da er han imidlertid mobiliseret i den engelske hær og afrejst. Han er med i det første (og sidste) kavaleriangreb på en tysk maskingeværlinie og er den ene af to overlevende ud af otte tusinde. Han er tapper og med i alle angreb og faktisk for ivrig til overkommandoens smag, så de sender ham tilbage i linierne som bestyrer af et depot. På et tidspunkt opdages mangler i depotet og han kommer for en krigsret og bliver dømt til døden. En svensk militærattache får ham benådet og i 1920 vender han hjem uden andre ejendele end sin egen sjusket skrevne dødsdom. Han får fribolig hos en enkefru Judit Amorin på Marendal og dør engang efter 1939.
"Elsa får klaver" handler om fortællerens ven, Philip Strand, der har en underlig aversion mod blomster. For at forklare fortæller han om sommeren to år før, hvor hans kone Elsa og deres børn var på ferie uden ham, mens han underviste for at tjene penge til familien. Han mødte en gammel flamme, Annie Hansen, og i al ærbarhed mødtes de i Philips lejlighed og drak et glas vin og røg nogle cigaretter sammen. Desværre kom Elsas søster, dvs hans svigerinde, Rut forbi for at vande blomster og i panik gemte Philip Annie i soveværelset og nægtede at lukke Rut derind. Rut gik op i en spids og beskyldte ham for alt muligt, inden hun stormede ud af døren. Philip lukkede Annie ud af soveværelset og gik selv lidt i panik. Men fik på meget kort tid købt og leveret et klaver, som konen havde ønsket sig i lang tid. Så konen kom hjem i følge med Rut og var opsat på skilsmisse, men i stedet for kunne hun jo se at der var et klaver som overraskelse, så Ruts aktier dalede og Philips steg tilsvarende. Men det var et dyrt klaver, så han vil ikke længere have blomster indenfor, når konen ikke er der.
"Sent efterår" handler om en gammel kaptajn Schever. Styrmand Fransson er lige død og Schever mindes. Det sidste år under den sidste krig havde Franssons kone, kaldet Franselma, fået installeret et gasværk, der gik på karbid. Desværre kommer de til at hælde vand på karbiden og hele huset eksploderer. Schever er blevet en gammel mand og historien er lavet lidt om i årenes løb. Han fortæller det som at det er Fransson, der må bekoste et nyt hus ovenpå eksplosionen, men faktisk var det Schever selv, der betalte det hele uden diskussion.
"Sagen om de sorte fødder" er en sjovt omstændig historie. En af fortællerens bekendte kaldtes af ukendte grunde for F og en af hans bekendte hedder Henry Torreld og er både dr. phil og rig. Efter en længere rejse er Torreld hjemme igen og inviterer F. De starter med at mødes i byen og proviantere. En stor limburgost og en brie og nogle østers og kogte hummere. Imidlertid bliver de forsinket på hjemrejsen og det er godt varmt, så pakken med varerne lugter snart ganske fælt. Efter flere forsøg på at slippe af med den på skæmtsom vis ender de med at måtte brænde den. De har drukket bravt, så Torreld tager hjem først og så skal F dukke op næste dag, men Torreld er slet ikke kommet hjem endnu, da F kommer. Torrelds lille datter åbner døren og fortæller "Han har ikke været hjemme en hel uge. Han er ude og drikke med et bogstav, siger mor." En anden af F's bekendte er baron Flandern Rosenholck til Lund. Fra ca 1899 hjælper F ham med at bruge penge og det lykkes fremragende. Da pengene er brugt op, går de over til at skrive veksler, men krakket i 1921 sætter en stopper for spøgen. Heldigvis dør den gamle kammerherre og baron Flandern arver nok til at klare sig, men hans og F's veje skilles. Ca 1960 er F blevet en gammel mand, 79 år gammel faktisk, og besøger som mange gange før fortælleren. Han får værelse i stueetagen for ikke at risikere trapperne om natten, når naturen kræver sit. Det går også fint, men en morgen vågner han op med sorte fødder. De er dækket af sod og det er mærkeligt for der er ingen sod nogen steder i huset. Til sidst bliver det dog opklaret at han om natten er vågnet og har tisset i håndvasken i køkkenet (i stedet for bare at gå ud i haven, men nu er han jo en gammel distræt mand). Og for at få passende faldhøjde til vasken har han trukket en gammel gammel suppegryde ud og brugt som taburet uden at lægge mærke til dens kulsorte bund.
"Millionæren" handler om Oscar G. Jönsson. Faderen er pantelåner og lærer drengen sin metier. Aldrig stol på nogen og vurder alt ud fra pengeværdien. Oscar tjener penge på lejligheder og er bolighaj uden helt ulovlige transaktioner. Senere efter en næsten-konkurs er det børsverdenen, der må holde for. Han hjælper en nevø ud af en slem knibe, men sørger også for selv at tjene på hjælpen. Ovenpå første verdenskrig er det småt med varer, men børsspekulation florerer. OG's formue ligger i forskellen mellem enorme aktiver og enorm gæld. I 1920 trækker sorte skyer op og foråret 1921 bliver skrækkeligt. Han trækker sig ruineret tilbage til sit overbelånte gods Gyllevad og dør af et slagtilfælde i 1922.
"Storvildt" handler om at fortælleren har truffet en Lord Wateregg og letsindigt pralet med sin egen store rigdom, der desværre kun forefindes i fantasien. Wateregg troede på praleriet og melder nu med en enkelt dags varsel at han vil dukke op og deltage i årets elgjagt. Fortælleren forsøger at klare frisag ved at lade byen Tranäs spille rollen som hans "gods". Spillet går så godt at han får Wateregg interesseret i en adelsfrøken Rosenfjoll, der forefindes i hans periferi. Wateregg tager hjem og tager adelsfrøkenen med. Fortælleren ser dem aldrig mere, men læser i avisen om vielsen i London mellem James Edward Ainslie, den syvende Earl of Wateregg og Lady Rosenfjoll of Sweden.

"Efterskrift" handler om Fritiof Nilsson Piraten, som var uddannet som jurist og en tid lang var advokat i Tranäs. I 1932 skriver han "Bombi Bitt og jeg", der bliver et brag af et gennembrud. Efterskriftet fortæller mere om hans senere bøger, men ikke så meget om ham selv, for han var et meget privat menneske.

Skægge historier, fortalt som selvoplevede erindringer. Genren er jo kendt fra fx Mark Twain, men derfor er en godt fortalt historie jo stadig en fornøjelse at læse. Illustrationerne er ganske gode og matcher fortællingerne perfekt.

Jag har tagit mycket god tid på mig att läsa Piratens Tre terminer. Inte för att den är speciellt lång, eller för att den är på något sätt outhärdlig – även om jag haft svårt med vissa partier; sådana där vår hjälte Herman Lange beter sig medvetet dumt – utan för att annat verkat mer spännande.

På ytan borde den dock passa någorlunda: det som skildras är Lund under åren precis före kriget, i boken som i verkligheten befolkat av diverse akademiska original – så uppträder en lätt maskerad Sam Ask som en av de mer framträdande bipersonerna (även en förekommande professor har en verklig förebild: mannen med historiens kanske mest imponerande mustascher, Johan Thyrén). Unge Lange anländer också bara något år före Frans G. Bengtsson skall ha gjort det, och överlag är det en tid som setts tillbaks på genom ett visst romantiskt skimmer (alternativt alkoholdunster) – det enda som aldrig tycks ändras (till det sämre) vid universiteten är det förflutnas överlägsenhet.

Problemet antyds dock av baksidestextens utdrag ur Hans-Uno Bengtsson efterord: denne menar boken vara den perfekta student-, Lunda- och kärleksromanen. Detta kan jag inte hålla med om; boken börjar som en habil blandning av de båda förra men sedan viker studentinslagen alltmer undan för kärleksinslagen. Lange börjar med att anlända till lärdomsstaden, hamnar i utlevande sällskap, beter sig dåraktigt och mister det monetära stödet hemifrån och börjar leva på växlar. Här ser boken ut att gå mot ett högst sedelärande slut. Dock träffar han på en kvinna, maka till en äldre bekant. Därmed sjunker problemen med växelrytterierna undan, men inte heller en del av de andra problemen som signalerats för dyker upp: detta må vara en sorts realism, men inte är det en god berättelse.

Igen: det är egentligen inget egentligt fel på skildringen av kärleken till Anne, och de känslokval och dumheter detta leder till, men det får vad som skett innan att helt försvinna. Psykologiskt må detta vara fullt berättigat, men dramatiskt är det inte det.

Däremot finns det en hel del av typiska piratenanekdoter, som väl passar in i Lundamiljön. Det är dock nästan så att summan blir mindre än delarna, vilket är mycket synd, för dessa är goda som de är.

Tosterup, Färs herred, Malmöhus amt, Sverige, ca 1900.
Historierne handler om drengen Eli og hans ven Edvin, der aldrig har heddet andet end Bombi Bitt. Bombi er ca 14 år og Eli 11 år.

Indeholder "Begyndelsen", "På fiskefangst", "Kirkesølvet", "Rævejagten", "Markedet i Kivik".

"Begyndelsen" handler om drengenes baggrund. Eli's far er stationsforstander. Edvins mor hedder Franske-Sissa og ikke særligt vellidt på egnen. Hans far er ukendt. Bombi Bitt bor på loftet over moderens lillebitte hus. Han er rødhåret og går som regel med bulehat.
"På fiskefangst" handler om en mægtig fisketur, hvor maleren Gale-Lund og Pumpe-Jöns sammen med Lunds kæreste Elisa og de to drenge tømmer Swanson's å for fisk ved at opdæmme åen. Selv horn-ålen er lige ved at blive fanget, men undslipper mens Gale-Lund forbinder et knivsår, som Elisa har tilføjet ham.
"Kirkesølvet" handler om to tyveknægte, som Sissa har boende. De forsøger at hugge kirkesølvet i kirken, men Bombi Bitt spiller dem et vældigt puds og gemmer kirkesølvet under alteret og lægger to flæskesider i kisten i stedet. Banditterne kan ikke få kisten op og stikker af med den for senere at forsøge at dirke/slå den op. Det ender godt, banditterne giver Sissa penge for hendes andel og forsvinder til København, hvor politiet ingen beviser har mod dem og kirke får sølvet igen, fordi Bombi Bitt lader som om han har fået et drømmesyn om hvor det er blevet af. Bombi Bitt får et legat på 100 kroner for at have fundet sølvet.
"Rævejagten" handler om en ræv, som viser sig at være en mand, der bor i en rævegrav. Han indvier Bombi Bitt og Eli i det hemmelige selskab KLL, Kuk Lux Lan, og får Bombi Bitt til at give sig de 100 kroner. Til sidst får han de to drenge til at hente Gale-Lund og da de kommer med ham, har Nils skiftet fra laser og pjalter til nobelt tøj og klippet hår og skæg, så han ser helt ukendelig, men meget nobel ud.
"Markedet i Kivik" handler om en sjov blanding af fup, humbug, ærligt arbejde og markedssjov. Nils kommer i selskab med en tater og dennes kone og Bombi Bitt og Eli får et lift med i hestevognen. De ankommer til markedet dagen før og benytter tiden til at plukke en slagter grundigt i kortspil. Dagen efter tjener tateren gode penge på at kastrere heste for bønderne. Gale-Lund tjener tilsvarende godt ved at konkurrere med bønderkarlene ved kraftmåleren, men en tilrejsende smed er næsten lige så god, så det koster en hovedreparation af kraftmåleren. Nils Galilé fremstår som en meget charmerende svindler og selv om han tager sig godt betalt af Bombi Bitt's penge, så leverer han valuta for pengene.

Glimrende fortalte fortællinger med mindelser om Huckleberry Finn, Emil fra Lønneberg og Jørn Riel's skrøner fra Østgrønland.½

Även om jag bara köpte in Om Lund och det lundensiska för att ett av bidragen kom från Frans G. Bengtsson, så fanns det tack och lov fler duktiga författare som en gång legat där nere i syd, så genomläsningen av resten av häftet var inte helt onjutbart det heller. Visst finns det – naturligt nog – ett visst mått av självförhärligande och den sortens längtan till den gamla klang- och jubeltid som man vanligen träffar på i akademiska sammanhang – så även från den yngste av bidragsgivarna, Ivar Harrie, som är noga med att påpeka att han minsann fick uppleva den gamla tiden före kriget (första världskriget; boken tillkom under andra).

Sådant är dock i huvudsak en angelägenhet för lundensare, och tillsammans med åldern gör detta att man nog bör vara specialintresserad för att verkligen få ut något av de flesta styckenas detaljer (generalisering till ett högre plan kan dock som sagt ge insikter om studenter i allmänhet, även dagens), med två undantag: Frans G. Bengtssons lilla skildring av ett tidningsrummet på universitetsbiblioteket, och Fritiof Nilsson Piratens anekdot från en natt med alkohol och en av de många debatterna mellan tro och vetande – dessa må ha hänt just i Lund, och det är måhända så att de rent faktiskt omöjligt skulle ha kunnat hända på någon annan ort, men som berättelser höjer de sig över sitt ursprung och blir litteratur. Tack för det.½

Nu har jag tömt listan med novellsamlingar som Piraten utgav under sin livstid (i alla fall de där han själv stod för allt innehåll), och visst är det samma höga klass som tidigare: »Dichtung und Wahrheit« hade jag visserligen redan läst under namnet »Jacobsson« i Småländsk tragedi, men annars var allt nytt, om än med gamla bekanta i rollerna: man återser badsamfundet från Bokhandlaren som slutade bada, patron Esping från Bock i örtagård, och den matglade prosten i Södra Harpie.

Allra bäst är dock titelnovellen, en skröna om en finansman som på lagliga men inte helt ljuståliga sätt tjänade ihop sina miljoner under första världskriget och sedan förlorade dem när han inte drog sig ur aktiehandeln innan botten helt gick ur marknaden, en skröna helt i enlighet med vad man väntar sig, liksom »Ett prästbetyg« (som ges åt en gammal regementspräst av en major) och »Moteld«. Vemodigare är då »Proconsul«, om en åldrande man och hans likaledes åldrande häst.

En varning bör dock ges för »En början – inget slut«: inte för att det som titeln antyder är vad som var tänkt som de första två kapitlen ur en roman, utan för att det första av dessa skildrar allvarligare kroppsskada i tämligen klara termer. Den känsliga bör hålla sig undan. Det bör den kanske göra även annars, dock mer på grund av den skörlevnad som skymtar då och då. Övriga rekommenderas läsning.

Tosterup, Färs herred, Malmöhus amt, Sverige, ca 1900.
Historierne handler om drengen Eli og hans ven Edvin, der aldrig har heddet andet end Bombi Bitt. Bombi er ca 14 år og Eli 11 år.

Indeholder "Begyndelsen", "På fiskefangst", "Kirkesølvet", "Rævejagten", "Markedet i Kivik".

"Begyndelsen" handler om drengenes baggrund. Eli's far er stationsforstander. Edvins mor hedder Franske-Sissa og ikke særligt vellidt på egnen. Hans far er ukendt. Bombi Bitt bor på loftet over moderens lillebitte hus. Han er rødhåret og går som regel med bulehat.
"På fiskefangst" handler om en mægtig fisketur, hvor maleren Gale-Lund og Pumpe-Jöns sammen med Lunds kæreste Elisa og de to drenge tømmer Swanson's å for fisk ved at opdæmme åen. Selv horn-ålen er lige ved at blive fanget, men undslipper mens Gale-Lund forbinder et knivsår, som Elisa har tilføjet ham.
"Kirkesølvet" handler om to tyveknægte, som Sissa har boende. De forsøger at hugge kirkesølvet i kirken, men Bombi Bitt spiller dem et vældigt puds og gemmer kirkesølvet under alteret og lægger to flæskesider i kisten i stedet. Banditterne kan ikke få kisten op og stikker af med den for senere at forsøge at dirke/slå den op. Det ender godt, banditterne giver Sissa penge for hendes andel og forsvinder til København, hvor politiet ingen beviser har mod dem og kirke får sølvet igen, fordi Bombi Bitt lader som om han har fået et drømmesyn om hvor det er blevet af. Bombi Bitt får et legat på 100 kroner for at have fundet sølvet.
"Rævejagten" handler om en ræv, som viser sig at være en mand, der bor i en rævegrav. Han indvier Bombi Bitt og Eli i det hemmelige selskab KLL, Kuk Lux Lan, og får Bombi Bitt til at give sig de 100 kroner. Til sidst får han de to drenge til at hente Gale-Lund og da de kommer med ham, har Nils skiftet fra laser og pjalter til nobelt tøj og klippet hår og skæg, så han ser helt ukendelig, men meget nobel ud.
"Markedet i Kivik" handler om en sjov blanding af fup, humbug, ærligt arbejde og markedssjov. Nils kommer i selskab med en tater og dennes kone og Bombi Bitt og Eli får et lift med i hestevognen. De ankommer til markedet dagen før og benytter tiden til at plukke en slagter grundigt i kortspil. Dagen efter tjener tateren gode penge på at kastrere heste for bønderne. Gale-Lund tjener tilsvarende godt ved at konkurrere med bønderkarlene ved kraftmåleren, men en tilrejsende smed er næsten lige så god, så det koster en hovedreparation af kraftmåleren. Nils Galilé fremstår som en meget charmerende svindler og selv om han tager sig godt betalt af Bombi Bitt's penge, så leverer han valuta for pengene.

Glimrende fortalte fortællinger med mindelser om Huckleberry Finn, Emil fra Lønneberg og Jørn Riel's skrøner fra Østgrønland. Smukt illustreret af Ib Spang Olsen.

Kronologiskt är Vänner emellan inte senare än t.ex. Flickan med bibelspråken, men det känns ändå så: till skillnad från andra av Piratens böcker tränger det moderna samhället in här, med bilar, ålderdomshem och ett barndomslandskap som tydligt förflyktats. I alla fall i vissa av berättelserna: i andra finns det gamla Skåne kvar, eller så står de halvt utanför tiden.

Boken inleds dock stilenligt: författaren är på besök i sin hembygd, halvt skövlad och förkrympt, och besöker en kyrkogård: berättandet kommer visserligen igång, men det man får höra är om klart avlidna personer,och sådana som förekommit i tidigare böcker: såväl kapten Anton som patron Esping dyker upp. I »Fem kvart på landsvägen« får man följa författaren på bussresa och se allehanda personager som då dyker upp, och »Per Omme« handlar om en man med ett ruckel till bostad och genomträngande skräck för att hamna på ålderdomshemmet.

Även Peter Gädda dyker upp: visserligen bara som en person i ett jaktlag, vilket mestadels är en ursäkt att få berätta uppenbara lögnhistorier och like naturskildring, men trevligt ändå. »Julgäst« och »Arkeologi« är mer klara poängnoveller, »Vänner emellan« och »Plats efter Jonsson« något åt det tragikomiska, och »Augusta kommer till insikt« lär en hur man skall hantera hustrur som kommit på en som otrogen.

Det är en god samling, utan dåliga nummer, och försvar väl sin plats bland övrig Piraten-produktion.

I Småländsk tragedi finns historier som senare även publicerades Piraten-samlingen Flickan med Bibelspråken; har man läst den är det bara fyra av åtta historier som är nya, och inte de längre heller (de som återfinns i båda är, förutom denna boks titelnovell, »Julkorgen«, »Kapten Anton« samt »Olofin svarar rätt«), inalles bara runt sextio sidor unikt material.

Nu är ju sextio sidor Piraten inget att fnysa åt, speciellt inte dessa historier: en berättelse om vad som egentligen hände när en gammal dam som ung tös botades från lamhet vid en helig källa, en om hur Piraten fick lära sig att ta det lugnt med lögnerna, en om hur hans tjocke, något snåle vän lyckades bryta en vedhuggarstrejk (en tämligen beskedlig sådan), samt vad som i all världen fick en bekant att skaffa både piano och aversion mot blommor på en och samma dag. Trevliga saker alltihop, precis som man vill ha dem. Övrigt material är, såvitt jag minns, också det gott.

Not: Denna recension fick ni tack vare köerna på Arbetsförmedlingen.

För den som är van vid Fritiof Nilsson Piratens mer komiska berättande är Bokhandlaren som slutade bada inte helt väntad: förvisso är det också här i grund och botten skrönor i skånsk miljö, och även om humorn framkommer är den uppblandad med ordentliga doser tragik. Ofta är det snarast tragik som spätts med små doser humor.

Titelns bokhandlare är också huvudperson: Jakob är förnamnet, badandet, och det efterföljande disputerandet, sker i en liten krets där han är den främste, och vari man återfinner hans främste vän korpralen Krakow, som spelar rollen som landsbyggds-Don Juan, utan att det dock ligger större allvar däri. Bokhandlaren är en rätt ensam själ som alltid varit för blyg för att finna väg till ena pigo, och beundrar därför den mer världsvane korpralen, som i sin tur beundrar bokhandlarens boklärdom. En dag lyckas bokhandlaren vinna pengar som tar honom och hans vän till Stockholm för att söka efter korpralens gamla kärlek Sabina. Bokhandlaren finner henne, men av barmhärtighet döljer han sanningen för sin vän: hon är nu gammal och fördärvad, en före detta sköka ingen längre vill ha. De återvänder hem, och tillvaron fortsätter med sammankomster varje söndag under det varma halvåret.

Så en dag kommer till slut förändringen, i form av en vacker dam, syster till bokhandlarens lätt efterblivne granne. Hon återvänder nu till Grimsby efter år i Antwerpen, med ett minst sagt spännande bagage. Tycke uppstår, giftermål ingås, och så kommer katastrofen, som leder till motvilja och förtal, avsky och isolering, och sedan allt mer hatfulla utfall makarna emellan. Det är ingen vacker syn, även om många av detaljerna vore enastående komiska om inte bitterheten vore så tydlig och så begriplig.

Berättelsen är i sig inte sådan att den direkt gör ett trevligt intryck, även om enskildheter gör det. Mitt i all must och frodighet är dock personernas uppträdande i stort sett rimliga, och Piratens handlag med skånsk landsbygd omkring förra sekelskiftet är omisskännligt. Ändock föredrar jag nog hans lättare stycken.½

Om man vill se mer av Fritiof Nilsson Piraten än bara mustiga historier från Österlen är Flickan med bibelspråken att rekommendera: här fås även berättelser från Småland, samt, passande nog, från sjöresor – och då inte bara den med Anton, Färs härads store sjöman – en inte alltför stor bedrift: ett par månader »till sjöss« (på en kanalbåt. Göta kanal), och ett världsvant uppträdande. Även om resan med Eli ombord bara företogs på en liten insjö kan resultatet nog anas.

Men förutom sådana barndomsskildringar, vilka vanligen förknippar med Piraten, får man alltså en del annat också: om tiden då nämnda flicka var den nyblivne advokatens hemhjälp, om hur han låtsades vara adelsman inför en engelsk lord med Tranås vattenkuranstalt som boställe, om hans seglatser på Nordsjön (tillnamnet till trots: hans seglarfärdigheter var knappt passabla. Ej på grund av direkt oskicklighet, utan bristande simultanförmåga), samt en redogörelse för en gammal överläggare till vän, som en dag blev centralfigur i »Mysteriet med de svarta fötterna«, något i gammal god pusseldeckaranda.

Givet att allt kanske inte hör till det absolut yppersta av Piratens alster är det ändå en trevlig liten samling, som med gott samvete kan rekommenderas (även om varning utfärdas för att en anekdot som relateras är starkt rasistisk. Men bra om man kan bortse från det).

Det är svårt att inte tycka om historierna som av Fritiof Nilsson Piraten dukas upp i Historier från Färs: berättelser diverse original som en gång möjligen framlevt sina dagar i en härad nere i sydöstra Skåne: den enögde slaktar Klerk som en julafton tror sig få en äkta helvetesmaskin tillskickad postledes från Amerika, den ständige skrodören och småfixaren Lutterlögn, trädgårdsmästar Vanteck, av byborna ansedd i förbund med Satan. Med fler.

Förutom de enbart halvt otroliga berättelserna, som hur Lutterlögn närapå nös ihjäl som hämnd för att han lurat på handlarn 14 vänsterhandskar, eller hur en gosse i en skolklass blev utstött efter att ha försvunnit under frökens begravning, eller hur författaren med en kamrat ägnade en vacker söndag till att retas med en unge som idag skulle kallats söndercurlad, eller, som sagt, hur den storsvärande slaktarn handskades med en potentiell brevbomb: lustiga, sorgliga, medkännande och mycket mänskliga, med enbart aningen mindre pietet mot ungdomens förvillelser än böckerna om Bombi Bitts bravader – liksom dessa är berättelserna här i allmänhet berättade i jagform, dessutom om en ung gosse som är son till ortens stins och med en gammal tjänsteande vid namn Boel i huset, så den som vill se dem som en fortsättning hamnar inte mycket fel, även om övriga personer inte återkommer.

Liksom böckerna om Bombi Bitt står också en pust av forna tider muntliga berättarkonst kring dessa böcker, välavvägt och fantastiskt: helt enkelt mycket god läsning.

I uppföljaren till Bombi Bitt och jag låter Fritiof Nilsson Piraten Eli och Bombi Bitt fortsätta sin vandring i Tom Sawyers och Huckleberry Finns fotspår, nu närmast i form av de litterärt inspirerade groteskerierna i slutet av Huckleberry Finn. Här är det dock inte fråga om rymmarromaner utan snarare raka motsatsen: amerikanska detektivromaner av lägsta litterära kvalitet; därför inleds boken också med en fantastisk session där Eli läser för analfabeten Bombi Bitt ur ett sällsamt illa översatt häfte – är man det minsta intresserad av översättning så ömsom skrattar, ömsom ryser man över de befängda påhitten.

Snart blir det dock som vanligt i dylika parodier dags att sätta de teoretiska lärdomsspånen i praktiskt bruk: till Tosterup kommer en dag den mystiske Mr. Urdal, och snart är gossarna övertygade att han är en riktig skummis. I synnerhet Bombi Bitt visar sig ha anlag för detektivyrket, medan Eli är mer olycksam och på det hela taget lyckas fylla Watson-rollen med den äran. Till slut fångar också Bombi Bitt sin skurk, även om det kanske inte riktigt ändade som han hade tänkt, och ordningen återvänder till Färs härad.

Naturligtvis vore inte Piraten Piraten om det stannade därvid: även om berättelsen är långt mer sammanhållen än i Bombi Bitt och jag förekommer det ändå inskjutna berättelser om män som spränger bort ena skinkan, de sorgeliga tilldragelserna på Lunnarp, eller gästabudet vid Nybo kvarn, och även om de komiska höjderna aldrig riktigt når samma nivå som den inledande pastischen så är det hela ändå väldigt roligt. Har man det minsta intresse för parodier, skrönor eller ungdomsskildringar av det inte helt sanningsenliga slaget är detta en bok att rekommendera.

Jag vet inte riktigt vad som gjorde det, men nog sjuttsingen tyckte jag att jag begrep mig på Bombi Bitt och jag betydligt bättre än Bock i örtagård. Möjligen är det för att genren var mer välbekant: ungdomar som hittar på ofog är betydligt vanligare att skildra än irreligiösa män som blir kyrkovärdar. Bombi Bitt är på flera sätt ett amalgat av Tom Sawyer och Huckleberry Finn, med den förres påhittighet och den senares allt annat än lyckliga familjesituation, även om de vuxna rumlarna här i allmänhet är någorlunda hyggliga mot småpojkar, även om de stjäl åtminstone rampljuset (de som däremot stjäl kyrksilver bör man akta sig för: de är inte hyggliga någonstans).

Episoden Fiskafänget (det är i högsta grad en episodroman) kan få illustrera: Bombi Bitt och berättarjaget Eli får följa med Jöns Pumpare (ansvarig för kolning och vattenpåfyllning vid den lilla ortens järnvägsstation) och konstnären Vricklund på fiskafänge – den folkilskne och avskydde Sverigesvenskamerikanen Swansons del av ån skall tömmas. Vilket sker, men inte efter att den med väldiga kroppskrafter utrustade Vricklund brottats med en jätteål och knivhuggits av sin hunsade, vackra flickvän Elisa – om det var med flit eller ej lämnas öppet. En bra skröna på alla sätt, men som synes: varken Bombi Bitt eller »jag« spelar någon huvudroll.

Fast inte gör det så mycket, när den halvgalne Vricklund eller storskojaren Nils Gallilé, sju häraders skräck, är såpass fullödiga och intressanta upptågsmakare, eller när det ibland närmast bibliska språket så kontrasterar mot den rätt småaktiga handlingen – skildringen av skojerierna som pågår vid Kiviks marknad är klassisk.

Bombi Bitt och jag är kanske inte en favoritbok än, men jag har en känsla av att den bara kommer bli bättre av fler genomläsningar. Den som lever får se.

Jag vet inte om det är mitt fel, men trots deras sedan länge etablerade goda rykte tycks varken Albert Engström eller Fritiof Nilsson Piraten ha kunnat imponerade närmare. Alstret av sagde pirat som här kommer anmälas är Bock i örtagård, vilken återger den gamle kreatursskojaren Espings försök att först bli vald till och sedan uppträda som han tror anstår en kyrkvärd – vilket inte är helt lätt när han tydligen aldrig tidigare besett en kyrka från insidan.

Humorn tycks snarast bestå i uppradandet av diverse groteska scener, i början riktade mot personer man inte riktgit förstår varför de gjort sig förtjänta av löje, men sedan tack och lov mer inriktade på den oefterliknerlige Esping och dennes bravader – han knackar på porten när han skall in till kyrkan, tvångsdöper sina statare och gör det konkubinat han lever i aningen mindre iögonenfallande genom att låta hustru och älskarinna byta rum. Scenerna är väl inte dåliga i sig, men jag tycks ha svårt att riktigt njuta av denna sorts humor där man främst koncentrerar sig på dråpliga bilder. Fars är inte min genre, helt enkelt.

Annars är det stundom gott schvung i pennan; inledningskapitlets beskrivning av smörgårdsbordet på hotell Horn är omtalat. Där finns det något att bygga på; inte den råa farsen men den njutning man får av god stilistik. Tyvärr får denna aldrig riktigt utrymme att lysa.

----

Förra gången jag läste Fritiof Nilsson Piratens Bock i örtagård kunde jag inte riktigt uppskatta efter förtjänst: jag var ovan vid hur Piraten lade upp sina historier, och även om jag kunde se den goda stilen i flera stycken så framstod personagerna som fyller berättelsen som groteska och humorn som grov. Nå, dessa drag har nu hamnat i bättre perspektiv, och även om det farsartade kvarstår så skymmer det inte lika mycket att överdrifterna egentligen bara är de som kan förväntas hos en god historieberättare som inte bryr sig nämnvärt om litterär realism.

Kreaturshandlaren och patron Jon Esping, analfabet, autodidakt, stordrickare, skojare och skörlevnadsman, framstår fortfarande som absurd men också som mer skuren ur verkliga livet än många andra romanfigurer med liknande ställning: hans skröpligheter och goda sidor tycks mindre av schablon och mer av komplicerad människa. När han till följd av en blöt natt bestämmer sig för att bli kyrkvärd så innebär detta faktiskt inte bara dråpligheter, utan i alla fall ett litet uns av moralisk rustning, låt vara att det främst mynnar i något inskuren alkoholranson och att hustrun får en något mer upphöjd plats, i alla fall om söndagen.

När han även skall ordna med dop och bröllop för statare är känslan att detta snarare är spel för statistiken. Och för att få målaren Vricklund att låta sitt samboförhållande med Elisa att övergå i giftermål tas en föga kristelig väg: hot om vräkning. Men bröllop ordnas, och till de mer tilltalande sidorna av Esping är en distinkt brist på knussel, så den påföljande festen blir något särdeles.

Det är inte alltför ofta man kan återvända till en bok och finna den ha tjänat på att åldras. Jag vet inte om det gäller Bock i örtagård: det är snarare läsarens ålder som gör att den idag framstår som markant roligare läsning än för tio år sedan.

Det känns som en omfångsrik roman. Man får lära känna många personer riktigt ordentligt. Och det kanske framförallt är här romanens styrka ligger, snarare än i själva huvudhistorien som känns ihopklistrad (med viss möda) av flera bihistorier, samtidigt som huvudhistorien, trots allt, inte är verkligt intressant. Men personskildringarna är ändå en behållning som räcker länge. En stark trea med anspråk på fyra.

"Fritiof Nilsson Piraten var en fantastisk historieberättare!", lyder det stående epitet man så ofta hör om denne skånske författare. Och visst, han kan berätta historier. Men det känns som historierna han berättar blir bäst i andra fora än bokformen. (Jag föreställer mig Piraten hålla låda under glada middagar o dyl.) Precis som "Bokhandlaren som slutade bada" är "Bock i örtagård" uppbyggd av en serie historier radade på varandra, snarare än en innehållsrik berättelse. Detta ter sig för mig lite irriterande, och det uppstår ett otillfredsställt behov av personlighetsfördjupningar.

"Bock i örtagård" har dock flera förtjänster, inte minst Piratens förmuleringskonst är från och till lysande. Och inblicken i det "gamla Sverige" tycker jag är intressant.

Efter alla allvarsamma, sorgsna romaner jag läst den sista tiden, har jag nu stuckit emellan med en klassiker i humoristgenren. Det är Bombi Bitt och jag av Frithiof Nilsson Piraten. Och jag kan försäkra att denna bok, som skrevs redan 1939, (1932 enl. Libris!) står sig gott än i dag. Mycket gott. För det är tidlösa poänger av ett mycket personligt och elegant slag som författaren bjuder sina läsare på. Jagberättaren, Eli, och hans ständige vapendragare ”Bombi Bitt” utför en serie dråpliga pojkstreck i den skånskt lantliga idyllen, naturligtvis utanför familjens insyn. Med i leken är däremot de bisarra vuxna: Målaren Vricklund, småtjuven Nils Galliléi, m.fl. Allt genomsyras av ett gott och glatt humör. Visst anar man faror och ledsamheter här och var bakom den festliga fasaden av upptåg. Men de ligger långt utanför berättelsens fokus denna gång.

Något av en kulturgärning är det att Kabusa förlag satsat på att ge ut Piratens texter och göra dem tillgängliga på nytt. Dessutom i riktigt snygga bokband och med lagom stor stil som passar både gamla och unga. Förlaget har tydligen helt specialiserat sig på Frithiof Nilssons produktion. Man har återutgivit de tio böcker han gav ut under sin levnad. (Efter vad jag såg vid ett hastigt besök i den lokala bokhandeln) Och namnet Kabusa är hämtat ur romanen jag just läst, märker jag. För i den livfulla, burleska historien om Kiviks marknad, nämns den avsatte prästen från Kabusa.

Jag måste erkänna att jag fick tvinga mig igenom denna bok. En alltför utsvävande och målande bok, som trots detta har helt känslodöda karaktärsskildringar.

Det som trots allt är bokens styrka är dess skildring av den tidens bymentalitet (tidigt 1900-tal) som i allra högsta grad har kontaktpunkter med dagens bymentalitet. Kanske till och med storstadsmentalitet.½